Ofta är det på Frölunda Torg, makes sense eftersom jag är uppvuxen där. Först cyklar jag runt på Hans cykel. Hans med hunden. En sådan liten mindre modell pojkig sport cykel med pinnar i hjulet som man kan göra trix med. Den som jag vägrat cykla på en gång när jag tillät mig själv bli förnedrad och skulle till bolaget för han orkade inte och jag hade inga pengar. Hade inte sett på saken så innan men tydligen var det vad som hände.  Förnedring. Jag vet inte om killen älskade mig eller hatade mig men att jag lärde mig mina läxor genom honom är ett smärtsamt faktum.

Jag har inte varit rädd för många saker i mitt liv. Dock så har just rädsla varit ett genomgående tema de sista månaderna. Det hände någonting när jag blev biten i ansiktet av hunden. Det jag har varit rädd för har redan hänt tänkte jag för ett par år sedan. Det enda som var kvar var att det skulle bli krig. Det är krig. Det har inte varit det i min omedelbara närhet ändå känns det som om någon typ av krig pågår både inuti och runt mig. De senaste åren har detta vuxit sig större och starkare. Jag vet inte riktigt hur jag skall beskriva det mer än att det har legat i luften en stund.  Hela mitt liv varit ett långdraget krig, därav kom tanken för några år sedan att det känns som om jag blir förberedd för något slags krig. Det var krig mot pappa, mot mamma, mot vänner till och med, människor överlag, systemet, jante, samhällets normer, mig själv. Kriga kriga, kriga. Jag säger JAG VILL INTE BRÅKA MER, och ju mer jag säger det verkar människorna roa sig med att roa sig med mig och vilja göra precis tvärtom. Och jag som är van bråkare faller direkt i fällan, exploderar och får spendera lång tid med att brottas med konsekvenserna över vad min explosion bar med sig. Oavsett om jag hade rätt eller ej. Som det av den här texten att döma kan verka som om jag tycker är jätte viktigt men det är precis vad som gör mig så arg för den personen. Det är inte jag. Har aldrig varit jag förut och då fan heller att jag tänker låta henne stanna. Eller så har jag varit sån hela tiden men inte förstått föränns nu vilken katastrof det verkligen blev av mig. Som sagt jag trodde det skulle bli bättre med åldern men det visade sig att det skulle bli värre först. Mycket mycket värre. Egentligen kan jag fortfarande bara hålla i hatten och hoppas att jag klarar att lära om allt. Allt. Allt jag lärt mig fel. Det var en kompis som sa till mig för några år sen att det är omöjligt att samarbeta med mig. Sur blev jag. Fan snackar han om jag är ju grym. Det visar sig att grym är precis vad jag var. Tuff kärlek är det enda jag har lärt mig och det konceptet tog jag visst till helt nya höjder. Det enda jag vill nu är att ramla ner där ifrån. Ilska. Är inte vägen hem. Men här kommer lite till.

På grund av mitt tonläge till exempel glömmer människor att höra vad vettigt jag har att säga och allt blir bara helt enkelt klassat som mitt fel för det var jag som sa det. Ja, men VAD var det jag sa då? Varför hör ni inte på VAD som sägs istället. Om jag flippar över har jag en grund det är för att ingen har lyssnat ordentligt innan jag exploderade. Och då menar jag långt långt innan, jag har mer tålamod än en kan tro.  Mycket mer.

När jag var ung tålde jag inte att upprepa mig, alls. Och nu kan du tro jag är måttligt trött på att behöva anpassa mig och acceptera att behöva säga allt igen och igen och igen och igen, kom igen.
Det är inte jag som dödar stämningen, det är faktiskt du!
Jag är allt bra att ha, mellan raderna av där någon annan blir illa behandlad men det är bara jag som ser, bara jag som reagera och säger till. Får ett väldigt tyst tack, så pass tyst att det är mer som en förolämpning i gengäld.
Följt av en örfil i svartsjuka, -hon är för bra. Det var bra att hon var bra när jag inte kunde vara bra själv men nu tror jag att jag är ur hetluften. Slutet gott allting gott, behöver inte henne längre.
Slutet? Vilket slut? Tidens slut, cirkelns slut? Den är en spiral, jag säger dummerjöns för att inte förolämpa dem vars yrke är snyggare och mer hedervärt än den här typen av parasiter.
När punkten är satt. Av mig alltså och situationen avvärjd satt på plats eller styrd i rättare riktning, av mig. Då vill man fort tillbaka till sitt låtsasland land och så mobbar man mig lite på vägen för att vara för bra. Där, i samhället bredvid på den andra festen där trampar man omkring på varann i kärlekens namn och det för mig, är ännu värre! Mycket värre! Där, är alla välkomna men sådana som jag inte tillåtna  för jag vräker ju ur mig vilken av mina enkla iakttagelser som helst när som helst.
Så kan vi inte ha det här är det faktiskt fejkival som pågår.  Ah, okej men kanske jag skulle starta väktare service.  Så korkskallar och korkskruvar håller sig på var sin kant. Eller starta en egen festival. Korkskruvrejvets vakteri.
Kom in, det är nästan gratis, kom in, om du vill få reda på om du är en korkskalle eller en korkskruv.

Om jag är öppen eller stängd beror på vilket håll du skruvar.

Skyll inte på mig om du tycker jag beter mig som om jag är märkvärdig, det var du som märkte det.

/Jag cyklar i drömmen. På Frölunda torg. Kommer bakom och vill förbi tre killar/män.
De går i en hård rad och visar inte tillstymmelse till att göra plats för mig.
Det kommer även några mötande men jag hinner ta mig igenom och förbi.
Detta är när torget var lite mindre fortfarande men också nu. Det fanns då en utgång igenom hallen uppe till vänster och där cyklar jag i en hast ut. Väl ute förstår jag att jag behövde fly.
Utgången sprängdes och detta med dessa tre män.
Jag är bakom torget på en slags grusig byggplats med staket runt. Upp för en liten trappa där men sen kommer jag ingen mer stans än runt upp och tillbaka igen.

Kanske är det därför jag hamnar i drömmen igen när jag somnar om. Jag var inte klar där, kom inte ut därifrån.

Jag är på Frölunda torg igen. Denna gång går jag. Även detta är när torget är lite mindre ombyggt men samtidigt nu.
Det kommer mötande människor, några utländska killar som viker av och går in i en affär. De bryr sig inte om mig och nu är det ingenting som är hotfullt. Några andra mörka killar eller tjejer i min periferi går en bit bortigenom och in i en affär till vänster. Vaknar. Det är jag, och en tanke om att jag inte kan bli rädd för krig eller att någon fanatiker från varken in eller utland skall uppstå ur ruinerna av vår värld.

Klart jag kan bli rädd !

Det handlar ju varken om utseende eller födelseort. Handlar om någonting alls är det en kulturkrock som jag personligen ser fram emot skall skapa om Sverige till en färgsprakande smällkaramell. Delvis, delvis är jag förstås orolig det är väl inte så himla konstigt jag förstår inte vad ni jiddrar om.

För var krock betyder står ju i ordboken.

Har man blivit utnyttjad, våldtagen och misshandlad av mörka män så som min far och Stefan. Som är mörka på sina många olika sätt men likväl mörka män som har skadat mig. Allt detta kom förstås på en och samma gång i min läkeprocess och helt plötsligt var jag rädd för alla ”mörka” män och skämdes för ”mina” outgrundliga känslor inför alla kvinnor i slöja, först nu ett år senare förstår jag helt och har landat i att det förstås inte var bara mina känslor och tankar jag så att säga kände. Utan en salig blandning av världens kaos som försökte tränga sig in men nej. Ni får inte förstöra mig. Den allmänna frustration i att inte våga uttrycka nästan någonting om någonting som helst. Man kan inte bearbeta någonting om någonting om man inte knappt ens vågar tänka på vad det är. Gudinna förbjude att man skulle behöva uttrycka någonting eller ventilera sig själv för att förstå vad det är som händer runtom och inom en. Detta har ingenting i mig att göra men det som provocerar mig mest i hela vida världen är förbud. Jag har aldrig i mitt liv menat någon någonting illa men nu har jag varit så frustrerad och inte förstått överdriften till vilka mina känslotillstånd gick. Utan att jag varaktigt kunde avvärja det. Det som störde mig var just att någonting störde mig och det som gör det värst är förbudet. Att inte få lov att känna eller säga någonting som helst om vad man upplever.
Gränser, mellan länder och allt vad vi människor håller på med har alltid bara varit konstigt för mig.
Alla går väl dit dem vill helt enkelt och skapar sig ett vackert liv där de finner passande.
Men detta var ju någonting helt annat och när det till tider känns som om en hel befolkning byts ut så får en dessutom inte ens lov att ha någon typ av reaktion på det.

Klart det blir kaos.
Energimässigt kaos bara.
Överallt.
Och jag suger åt mig varje millimeter..
Fucking jävla ansträngande.

Tittar upp – är du rasist eller?
Tittar ner – är du rasist eller?
Råkar le – är du rasist eller?
Ler inte – är du rasist eller?

När jag för några år sedan en gång uttryckte att de kanske kunde ta och hjälpa oss också. Vi som redan är här, oavsett härkomst så var vi redan här och i behov av den hjälp som nu delas ut hej vilt till mördare och terrorister. De får trauma hjälp och tryggt boende med hela sin familj och släkt medan jag har sökt hjälp hela livet. Om du tycker det är konstigt att jag reagerar på detta så tror jag nog det är du som har huvudet i sanden.

Den vita hippien fick seriösa problem med sig själv för att jag hade mage att säga något sådant, och då ville han förstås bajsa i min damm med någonting om att den vita mannen skall ha sitt på det torra först.
Tittar på mig själv upp och ner där jag har lärt mig att andas under vatten genom stelfrusna näshår. Finner inte förutom min för tillfälliga frisyr minsta lilla likhet mellan mig och den vita mannen. Ändå har det stört mig i tre år att han sa så.
Flygande farande tankar, känslor, projicering, aggressivt och dömande småaktigt, kontrollerande beteende går rakt in i mitt hjärta. Plötsligt var jag så arg, min ilska ligger som sagt aldrig långt under ytan men nu var den okontrollerbar jag kände bara obekväma känslor och tankar som ploppade in och ut som inte tillhörde mig. Skrämd. Och infekterad av omvärldens hat och allas antaganden om envar den andra och varandra, ingen självinsikt alls allt riktat mot, nåt.
Nåt annat, nån annan.

Jag hade inte heller bara den här drömmen utan även en om havregryn och någonting om en sovsäck.

> It´s all fucking Africa.

Vad ända in i Jupiter…

Det har varit en tuff tid och jag har inte förstått varför jag drömmer om sånt här, uppmärksammar saker som aldrig förut har varit en sak i mitt system, har inte velat eller vetat hur jag skall skriva om det och varit orolig först för mig själv innan jag förstod vad det handlade om. Sedan om hur det skall uppfattas såklart men för den som inte förstår mig nu har jag ändå inget mer att tillägga. Har vetat att denna dag kommer och när jag nu rensar min själ och min så kallade garderob som innehåller mest plagg som jag inte vet var det kommer ifrån och jag har bara kläder precis så att det täcker min rygg och min ryggsäck så skall allt med, inget lämnas utanför.

Det är tråkigt att se människor försöka dra det värsta i sig ut ur varandra, statusar på facebook som är som gjorda för att lura folk en i en fälla och säga någonting, skämta om så att säga ”förbjudna saker”.
Det enda du får se hos mig är hur jag använder humor för att överleva.
To over come.

Det som störde mig var att någonting störde mig och det blev hela tiden värre av människor omkring mig och deras vidriga jävla sätt att anta sig fram i livet. Inte en enda gång har jag tänkt att jag skulle ha mer rätt än någon annan att vara här. Och ingenting som liknar detta har någonsinnes funnits i mitt system.

Det som är förbjudet i min värld är grymhet.
Var väl helt enkelt ett illa väl valt tillfälle att bli våldtagen av en ond vodoo präst med bara hat i kuken.

Hur de sedan väljer att tolka det dem ser HAR INGENTING MED MIG ATT GÖRA.

Jag har alltid varit öppen, om än reserverad med människor och detta just på grund av att jag är så mottaglig/ öppen. En vandrande paradox, hantera det bara det gör jag.

Detta är inte någonting jag behöver re evaluera hos mig själv eller undra över sedan att jag kanske inte vet allt om alla kulturer är ju helt befängt att anta/antyda att jag är rasist för det. Jag är öppen för allt och alla så länge det är trevligt och är det dessutom lärorikt så välkommen men jag skall väl inte behöva tvingas till att lära mig saker innan det kommer till mig som en naturlig anledning för annars är jag en dålig människa.

YO, Jens von vet välling the laughing vampire om du någonsin kommer nära mig igen får du en örfil till, för att du förtjänar det! Spegel tillbaka minns ni den, det är ett fantastiskt enkelt bevis på att barn är smartare än vuxna.

Träffade farbror, han var lite undrande till över mina osynliga vänner. Att de inte kommer attackera honom bara hur som eller så, sätta sig på honom. Nej då. Dom gör bara det på kommande. Som en pitbull.
Han upplyste mig om att jag är Valon och skall vara stolt. Om det stämmer vet jag lika lite som allt annat jag vet lite om men stolt är jag. Jag är stolt över mig själv.

Att jag inte är rasist vet jag.
Förresten stryk det.
Jag är rasist mot människorasen

 

”Kors i taket jag tänker vara i fred med mig själv”

If you really think people need assistance feeling ill. Vi tar hela rundan en gång till ..

Brev från nedre underklassen; Dom kallar mig för missbrukare så jag får inte medicin.

Greta Gränslös; Presentabel

Hängda Gumman

EN Trilogi om Tragedi, och motståndskraft med poesi

En berättelse om livet med CPtsd och dissociativt varande.

Livet med ett funktionshinder som inte syns.

Ni lyssnar fortfarande inte på mig, vill fortfarande att jag skall spela missbrukare.

Alltid har jag sagt samma sak.

Jag blev kidnappad av en psykopat när jag var 3, hållen fånge i 2 år.

Kanske vi skulle ta och titta på det´?

”När tog du något sist?”

Om det var 3 år eller tre veckor, spelar ingen roll.

Samma behandling, samma utdaterade metod.

Detta är en oros anmälan till samhället om det skyddsnät som skulle finnas där för att

fånga en vilsen själ som inte hade någon annan. Som inte hade en familj eller något

mjukt att landa på de 100 000 000 gånger som det sket sig.

Hon dog på sin 36e födelsedag

Samtidigt vaknade jag ur smärtans krav och tog mitt första andetag

Månen, fåglarna, Miriam och jag.

Och förresten fursten så är jag inte sjuk jag är frisk nu, helt enkelt.

Jag vet inte vad dem tror att sjuk betyder, visst är jag lite kantstött.

Annorlunda, inte som alla andra.

Passar inte normen, följer inte mallen och det finns ingen manual.

”Du passar inte vår profil”

/ Tinder

”Fel, ni passar inte min!”

/ Minna

”Do you have borderline?”

Yes i do, both of them.

Hi!

I Am Thalie Pan

My inner communicator voice is English speaking customer service lady.
Always there advising me.

Im getto at heart but she went to Harvard.

Now we are making our way to paradise to meet us and to write the universe

I am.
I am a work in progress..

I master all languages

/ wondernurse

Helt plötsligt vaknade jag av att jag hade blitt helt fucked.

Inte bara i hjärnan, vid den dysfunktionen är jag van.
Problemet låg i hjärtat nu, där själen bor.
Jag vet egentligen, minns precis stunden som det hände. Men så fortsatte saker att ske i en omänsklig fart, inget jobb, ingen familj, inte ens en bostad.  Ingen tid för fokus på lidande utöver det, eller läkande av grunden; som jag alltid har varit bra på att ge sken av att jag står på. Men i själva verket har jag verkat ifrån en ständigt flygande matta. Det är häftigt och bra med frihet men man kan inte skapa någonting med bara det man måste ha någonting att hålla i sig i när hela havet stormar.
Jag höll i hatten, eller snare i håret.
Så fortsatte det, i tio år höll jag på drunkna i skålen, vid något tillfälle hade jag säkert åror, kanske till och med flera par men ingen hade lärt mig använda dem rätt.
Eller försäkrat mig om att mitt sätt, kanske kunde vara rätt.
Den saknade pusselbiten fanns där hela tiden och jag vände och vred för allt vad jag hade när jag egentligen redan var bra som jag var. Inte som alla andra, visst.
Men vem är nu egentligen det?
Jag blev blind, stum, dum och allt mer skev, sne, ilsk, arg och så egoistisk på det.
Men det fanns ingen tid för sorg arbete.
Det tog mig två år att inse att jag hade blivit våldtagen, efter ett år av universum påtvingad halt i framfarten av farkosten mig innan jag kom fram till slutsatsen att en sådan sak anmäler man, om man inte får, kan, får, varken kan eller får mörda människor.

Jag sa ingenting på morgonen efter natten då han hade gått över alla gränser och tagit sig friheter.
Jag sa ingenting då, utan bara fortsatte gå.
Taktik, – kalla det taktik.
Två år susade förbi och plötsligt var mitt värde i världen på noll minus o komma noll.
Jag undrade om jag ens var värd att räddas för av allt att göra med män i skorna att döma verkade det onekligen tvärtom.

– Hur i hela friden kom jag hit?

Vart den söta lilla flickan tog vägen? – jo hon är på Stena båten och den här våldtänkten det är tal om har tydligen aldrig skett. Då jag slutligen anmälde honom tog det inte mer än två veckor innan åtalet lades ner eftersom ingen skäligen misstänkt kunde hittas. Detta trots att jag uppgav hans fulla namn som jag visserligen inte vet om stämmer eller ej och vart han jobbar. Att han finns på facebook vet jag också. Han fanns det en gång i alla fall.
Men det var ett kort jobb gjort, tog bara någon vecka eller två att meddela mig att han inte fanns.
Medan min ringa narkotika dom eller vad för slags trams det nu var, tog först två år att låta sig väntas på och sedan får jag leva med den pricken i tre år till. Det var min medicin jag hade, ungefär samma som de vill ge mig nu bara att nu är det ju lagligt så jag skall inte känna att jag knarkar för det gör jag ju inte.
Bra jobbat konstapel blå.

Bägaren brast

Det rinner över undan bort.

Äntligen är jag fri

Jag säger fuck bullshit om du är en sådan ta dig inte ens hit, det finns inte tid.

Nu är det annat på gång som kallas att inse förstå vad man inte vet.
Vart man inte går.
Vad man gör med omgivningen.
Med sin vän, en man bryr sig om
Säger dom..

Dom säger alldeles för mkt men det ligger inget i. Om inte hållningen i orden synkar med meningen i handling så får det ingen napp hos mig. Du kan tro dig veta vad tills du är gul och blå. Men underskatta inte med högmod din nästa för det slår dig på käften sedan när du har använt dig helt fel av missinformationen, du kan gå rond 3 4 5 kanske 7,
och tro att ingen ser för att de ler.
Men det gör dem ser du.
Se mig. Jag vill visa allt jag har och lite till.
Är det inte bra nog så gå vidare på din väg.

Straffa inte mig för att du förväntar dig saker i din dröm och fantasivärld, när jag inte gör å.
För för min ser inte ut som din och hur jag är mig måste vara lika okej så som jag accepterar dig, utan att sticka din egen kniv i hjärtat på dig när jag kände för det en dag. Nej.

Såra mig hur mycket du vill.
Jag klarar smärtan om den är inlindad i kärlek.
Men utan den är skadan inte värt mödan.
Man måste väga sina val väl
Och välja sina strider.
Jag dör för äkta kärlek lätt.
Men inte som en leksak i andras mörkaste fantasi.

Jag säger fridens liljor hej och tack för mig.

Välkommen du som vill närma dig,
och ett stort farväl till den som måste dra vidare idag.
Det är lika bra för jag har ingen plats för mer förstörelse och krig.
Som jag inte själv valt att finna mig i, det är inte rätt att bli lurad sådär.
Mitt hjärta må vara stort och allt men testa mina gränser med för mycket skit, och jag visar dig hur det smärtar mig snart. Men då har plötsligt ingen tid med sådan skit, drama, rama skrik om skit hit och dit, trippa på tå, får fan ändå för allt vadå. Nej ey hallå stop på bromsarna. Nöden har ingen lag.
Den det måste sluta nu och det direkt, idag. Inget är värt min sista gnista liv och självrespekt.

Ting tar tid men tiden för trams är förbi så ingen bullshit av olaga rang här.
Alla vet den gränsen egentligen, därför sårar det så då den bryts om igen av en så kallad vän.
Omöjligt att förstå och är inte ens längre intresserad. Om det känns så kan du ta din skit och gå så långt att ögat ej ser och minnet glömmer likaså. Farväl min vän bara gå på, gå på ..

Jag lutade mig mot mitten av mitt mörka universum och bestämde mig för att rädda mig själv.
Med eller utan er.

2020.02.25

Jag bor för tillfället på Ella, ett kvinnoboende i hjärtat av Majorna.
Med Speciellt regler.
Well, så speciella är dom egentligen inte.
Man skall vara nykter, eller lagligt onykter.

Annars blir man förvisad till rummet med regelbunden tillkoll var 4 e timme.
Efter klockan 20 är det väktarinnan som styr och ställer och har man tänkt komma hem får man vara vid porten senast 24.00 annars får man snällt vänta tills 08.00 dagen efter med att få tillgång till sitt rum. Men man får inte egentligen lov att sova borta, det görs på risk av att förlora sin plats. I alla fall om man är mig.
Är man då dessutom jag får man sedan under ett möte höra trupprepade påbud om diverse olika regler som jag har förstått är olika för alla, lite beroende på, någonting.
Beroende kanske. Det där jag som inte har men ändå går på beroende mottagningarna för. Eller har och har, jag säger inte att det inte finns där. Som ett symptom, men det är inte där fokuspunkt behöver ligga för mig.

Har en egen liten vrå på tredje våningen. Eller egen och egen. Det är ett gammalt äldreboende så Bertil Svensson är här och frostar av frysen på natten, tycker att mozarellan från Lidl är dålig och har tydligen inte fått riktig hjälp med att gå på toa.
Tv´n har inte fungerat på några veckor. Den sa några missplacerade allvarliga saker om att man anmäler våldtäkt, till och med nästan våldtäkt är övergrepp och sedan stängde den helt enkelt av sig. Strömmen sitter i, det är inte tillsynes någonting som är glapp men den är svart bara.

Reglerna iallafall.
Det är inte okej att sova borta för då ses det som att man inte nyttjar sitt boende. För vissa är det mer okej än för andra, och ansvarsfrånskrivandet för när man helt enkelt inte känner för att se mellan fingrarna, är obligatoriskt. Då är det förstås mellan mig och min socialtjänsthandläggare.

4,5 gånger på de tre månader alltså cirka 12 veckor jag har bott här, har jag blåst promille. Detta är enligt mig till och med under acceptabel nivå för hur många gånger på tre månader en fungerande människa slappnar av lite grann. Jag har inte skapat några problem för grannar eller andra vid dessa tillfällen utan har gått direkt till mitt rum och lagt mig eller vad jag nu har gjort. Ett av dessa tillfällen var på min födelsedag i slutet av November. MItt ett års jubileum för psykbryt ..

Jag hade sovit borta natten innan, och när jag kommer till mötet med socialtjänsen, som infann sig på boendet. Då lägger jag det rakt i knät på henne och undrar själv över reglerna kring detta. Om det är okej eller inte att sova borta, någon gång då och då.
Det är det då förstås inte men efteråt har jag listat ut att det beror på, det berodde på att jag la det rakt i knät på henne. Jag undrar om det är helt okej att jag nu då satt lite inne och fångad, av mig själv.
Jag höll mig lugn under mötet, tyckte inte om det alls att det inte ens gick att resonera med dem om att det ju var min födelsedag och hur orättvist det kändes att jag inte skulle kunna få fira den som jag ville utan var tvungen att komma hemtraskande som ett litet barn med svansen i handen kl 24.
Men tydligen skall jag fira minst 37 fördeletagar till i mina dagar som är räknade hur hon vet hur många dagar jag har kvar är för mig en gåta.

Dessa 4 -5 gånger jag har blåst promille hade aldrig hänt om jag hade kunnat välja att sova borta de gånger och slippa deras tradiga dravvel om onödiga saker som jag inte har problem med. Som alkohol eller att inte trakassera mina grannar, full eller ej.

NEJ magisterna det skall inte upprepas.

Det är någonting med det där att hela tiden glömma bort att jag även om jag är inskriven på en beroende mottagning, så är jag faktiskt inte missbrukare. Jag har högst troligen någon hög fungerande form av Autism som jag utvecklat för att hantera den stress det innebär för en treåring att BLI KIDNAPPAD AV EN PSYKOPAT. Tagen. Och hållen fånge i två år under hatiska gubbdjävul förhållanden, ifrån sin mamma. Och denna absolut sista gång jag utreder någonting som helst någonsin skall vi få reda på att om så är fallet så skall de få betala för hela mitt stulna liv. Vidare, mottagningen.
De har trauma vård där, det där som jag hade behövt för många långa år sedan redan men som jag nu inte ens längre vet om jag behöver, jag har gått genom elden. Sedan är kön ändå så lång att jag har så att säga stått i den i snart ett år. Lämnat urin prover 3 månader och sedan försökte hon nästan få mig att tro att det ändå var kö och vadå? Jag har lämnat helt i onödan och måste göra om det igen. Nej du. Så nu har eller har inte utredningen börjat så skall vi se om jag tar mig igenom denna gången, det enda jag vet är att efter denna runda skall jag ALDRIG ha med myndigheter att göra igen. Helt själv jag vet inte vad de tror att de plötsligt skall kunna göra för mig nu, blir bara sur av deras dåliga goda råd slängt i otakt i ansiktet på mig med lite översitteri som krydda på moset. Som inte är till mig oavsett hur speciell varken jag eller situationen är.  Nu är jag lite hård det blev total frontal  krock med monstret i mig här i helgen jag hade pms igen mat dödsdepression och skapade med det allt annat än förståelse. Min väldigt egoistiskt lagda hetlevrade pusselbit kom fram och allt jag skrev i princip manifesterade sig i kaos i vissa falls saker på tio minuter.
Så, för den som undrar varför jag håller mig för mig själv.
Här har du svaret.
Jag håller mig för mig själv tills jag har listat ut hur man rider den här besten utan att trampla sönder allt samman.

Jag har svårt för ordet sjukdom, beroende sjukdom. Kronisk sjukdom. Att vara människa är ett slags tillstånd som man måste lära sig hantera. Så som världen ser ut idag så är 50 procent av oss beroende. Alltså vi ber roende utan åror på allt för djupa och mörka vatten, och den andra hälften är medberoende och istället för att ta hand om sina egna behov har de lagt över hela lasset på Lasse. Som de älskvärt nog försöker hjälpa att ro utan åror, viftandes och vevandes ifrån strandkanten helt ovetande om vad Lasse verkligen går igenom där ute bland vågorna. En plus två som missat bruket och blev roende utan åror. Vi sitter i samma båt. Skicka henom till någon pastellkjols polack som våldtar dennes själ med lite giftiga substanser och en helt osalig dos okunskap om den typ av bemötande som behövs, eller grundläggande förståelse om såväl människans natur som natur!mediciner som egentligen behövs här medans hen monstret tyst tillber sina giftiga gudomligheter som hen tror opererar genom gröna änglar.  De enda gröna änglarna jag känner till som faktiskt har kraft att hjälpa till med någonting som helst, de heter blom, rot och ört.
Om det handlar om att jobba för mycket eller om det handlar om någon över medicinering. Det är egentligen allt samma sak. Livet nu för tiden är ett enda långt jävla trauma att hantera. Och det dem vill nu,de dära tjockisana med falska papperslappar är att vi på nedre underklassen skall ta livet av varandra. Våra omständigheter blir så svåra och vårt fokus då så helt skevt att vi glömmer bort vad det verkliga problemet är och tar ut det över oss själva, och varandra. Livet nu för tiden är ett enda långt jävla trauma att hantera. Och det dom vill nu dom dära tjockisana med pengar är att vi på nedre underklassen skall ta livet av varandra. Våra omständigheter blir så svåra och vårt fokus så helt skevt att vi glömmer bort vad det verkliga problemet är.

Senare under dagen träffar jag en gammal bekant, hon har varit hemlös i många år, i alla möjliga länder. Till och med bott i red lightdistrict. Aldrig har hon blivit rånad förut.
Nu, hade hon skadade tänder och skador på huvudet, hon hade blivit rånad tre gånger den sista tiden.
Summan; de försöker ta livet av oss och metoden (en av dem förstås)
..  är att få oss att ta livet av varandra.

Men om ni tror att jag tänker vara tyst och skrämd om vad jag ser i samhället eller upplever som allvarligt. Då har ni fel helt enkelt. Jag är inte mörkrädd, har varit med på cirkusen länge om det är något som min själ kan så är det mörker. Jag tänker inte skrämmas om jag vill så går jag runt ute på natten längs ruinerna i hamnar, hittills har det gått lika bra som vanligt. Jag ser kanske så tokig ut så ingen vågar sig på någonting.
Så tänkte jag när jag gick omkring som jag ville i Frölunda när jag växte upp också.
De sa, vi skulle akta oss för narkomanerna i skogen. Tokisarna.
Det enda jag tänkte var att det är jag som är tokan låt dom komma.

När jag ska dö, så blir det för kärleken.

På det stora hela kan jag rekommendera hotell Ella.
I helgen hade jag ett mindre sammanbrott, en pms paus. Röd dag. Samtidigt som jag inte hade några pengar, ingen mat och kände mig allmänt nedslagen. Det uppstod ett missförstånd kring maten, som vi här på trean egentligen sköter själv men vid speciella tillfällen, som detta egentligen var men att jag blev stressad och försökte reda ut missförstånd som egentligen inte ens hade hänt innan jag virrade bort både mig själv och alla andra i någon slags trauma respons som handlar om att jag troligen inte fick mat som jag ville eller om jag ville när jag var under fångenskap som liten. Det är ett av de få minnen som sitter hos mig, samt som jag drömmer mycket om och i alla drömmar stjäl jag mat med mig som om jag inte vet när jag skall få mat nästa gång.
Jag reder ut mig själv här nu en gång för alla, detta trauma skall inte få kontrollera mig mer. Och kliet som jag kan få på vänster sida hälen när jag blir stressad får vidare visa mig när jag går fel, kliar det där. Då är det någonting med någonting. Som jag skall lyssna och lita på.
Även om jag är triggad ibland förstår jag och accepterar reglerna, som finns där för att skydda oss.
Vissa ifrån utomstående krafter, andra från oss själva.
Tryggt förvar under beskydd.
Hade reglerna inte funnits hade detta varit som vilket annat kaotiskt pundar boende som helst och det är inte en miljö för någon som inte har helt de problemen med droger men alltid ligger i riskzonen, för allt.
Allt som triggar till trots är det ändå ett bra ställe detta och vi som är här vill läka och se framåt.
Vi respekterar varandras personliga utrymmen, tillstånd och dags eller nattlig form.
Vi gör väl det, men jag håller mig för mig själv. Människor är fortfarande människor tydligen och jag vill inte ha för mycket med dem att göra.

Vi som är här nu har varit här en stund och fokuserar på att ta oss vidare och framåt. Vi har mer ofta än sällan bestämt oss för att ta oss förbi våra för tillfället rådande omständigheter och behöver bara en trygg plats med lite lugn och ro för att komma vidare.
Det beror lite på sammansättningen kvinnor hur smidigt det går eller inte. Jag har personligen aldrig blivit placerad på boenden så som Tillfället eller Alma då det skulle ge mig problem och komplikationer som jag just nu inte har. Eller som jag kan kontrollera.

Min närmaste granne bor här sedan hennes mor tragiskt och plötsligt gått bort som skapade en spiral av annat trams, där emellan kom ett uppbrott och hon hamnade här. Sedan skulle hon få en egen lägenhet sades det men istället blir hon placerad på Herkules gatan. Alla som har varit i den nedre underklassen vet vad Herkules gatan är och att det inte är ett skyddat kvinnoboende. Snarare ett oskyddat vilda västern beroende boende. Det resulterade i att hon Blev rånad och sedan hotad till livet samt att då hon beskyllde sin socialtjänst handläggare för fel placeringen och denne fick sparken satte igång en hämnd aktion som innebar att ge henne påtvingat förvaltarskap om sina inkomster. Så även om hon är en fullt fungerande människa och egentligen ha egen inkomst så får hon bara ut pengar på stor nåde någon gång då och det är knappt hon får pengar till ett busskort ens. Allt gällande sina egna pengar blir en maktkamp med någon utomstående kärring vars hus jag hade letat reda på och bränt ner för längesedan. Detta är om man skall tro på allt man hör jag håller mig på lite försiktigt avstånd till att tro på någonting som helst men jag återger vad jag upplever och hör.

Nästa granne är en mogen kvinna på 70 bast, en skön lirare. Socialtjänsten har valt att placera henne och mannen sin på olika ställen. Det påstås att de inte har samma behov. Då talar vi om ett par som uppenbarligen har haft samma behov av varandra sedan 30 år,  men nu har någon tuff tonåring beslutat att så är alltså inte fallet.
Gubben har blivit satt ute i vishan i Torslanda någonstans. Han har rollator och behöver alltså rulla den från och till sitt hem och busshållplats cirka 2 km för att kunna göra någonting alls. Under jul och nyår hade hon fått vara hos honom någon natt. Sedan tyckte en personal att hon hade minsann varit där för mycket. Åh hej och hå, nej! Här saknar jag ord.

Hennes namn betyder smycke har nu flyttat ner till andra våningen där får man lov att frattisera och dinera med personalen hela tiden vilket väl kan kännas skönt en stund men för mig hade det inte fungerat någon längre tid jag har svårt för när de börjar lägga sig i min personliga sfär för mycket.
Hon är här och gömmer sig för sin familj, som vill mörda henne för att hon inte håller med om deras religiösa och kulturella påtryckningar och gjorde nåt så fasansfullt som att gå och kära ner sig i en svensk kille. Ve och fasa

Det luktar gas

Jag måste rädda mig själv och det snart

Nu när våren kommer och knoppar brister

Plötsligt vaknar jag, av att allt står och faller omkring mig

Alla väggar på alla hus

Jag ser allting i ett annat ljus

Skit i huset som nån annan har byggt

Helt fullt med gift

Dom förvarar oss alla på samma lilla plätt

Så att det skall bli överskådligt och lätt

Fuck det,

Hitta en vacker plats och skapa nåt eget

Ett blått prickigt hus med facklor som ljus och former som maräng

Framför bredvid och bakom en skog och en stor äng

Tillsammans med fåglarna

Och vatten

Vad är problemet

Egentligen

Inget

Det är bara nåt du tror på

Istället för att tro på gud

Som i dig själv

Oss¨

Moder jord

Hon är rätt stor, Alla får plats Alla har mat

Alla vill väl

Dom planterar sitt själv nåt du behöver kanske grannen har

Bränner bort gammalt bygger nytt

Trotsar deras struntprat

Rädsla är sorg gömmer sig för smärta

Alla vägar bär till Rom, allt är samma sak

Det finns ingenting att dra ifrån

Allt är egentligen avdragbart

Klä av dig naken

Så

Klart

Hej Jessica.

I ett av dina förra mail skriver du att jag kommer att få lägenhet, detta är nu sedan 3 månader som du ena stunden låtsas att du förstår och vill hjälpa till, för att sedan ta tillbaka allt helt kallt.
Sist i telefon säger du att ”det är inte det att det inte finns några lägenheter”
Vad skall det betyda med tanke på hur jag här blir behandlad?

Att jag är kvar inom greppet av social tjänsten så här länge beror enbart på vad som hände förra året då jag blev utslängd för att jag inte hade ett aktivt missbruk och hade då plötsligt varit på fel avdelning i 7 eller vad månader. Detta gjorde att det blev ett långt glapp i min kontakt med mottagningen och kunde inte behålla min kö plats till behandling och utredning. På grund av er alltså, inte mig.
Du vet att jag fick en psykos i slutet av 2018 och denna gången behövde jag verkligen rätt stöd och hjälp, efter alla år av att ha fått fel hjälp, jag har kämpat med att få rätt stöd nu sedan 17 års ålder och varit på glid alltså bott hos vänner, i olika rum, korta kontrakt 6 månader här och där.. Alla möjliga nödlösningar, men ingenting har fungerat, sedan 2009 har jag kämpat i motvind.

Jag har nu äntligen fått rätt hjälp via Kvibergs mottagningen, väntar på en trauma behandling och utredning för aspberger som både min kurator och jag anser vara väldigt viktigt. Jag lämnar urin prov inför detta varje vecka. Kvinnoboendet Ella rekommenderar mig nu för sin lägenhet, då med extra stöd som jag behöver och jag kan då fortsätta mitt samarbete med Karin, min kontaktperson som har hjälpt mig väldigt mycket under dessa månader med att inte få panik och använda någon nödlösning som bara skulle leda till att jag hamnade i problem igen. Ett stöd som jag verkligen behövde, och fortsatt behöver för att klara av det här på rätt sätt. Jag är två gånger dömd vilket har visat sig problematiskt då jag söker boende nu och gör även att jag just nu inte kan arbeta inom vården. Har blivit av med körkortet. Min mamma bor i stan och hon är den enda familj jag har, även om vi just nu inte har kontakt. När jag får ordning på mitt liv så kommer det att ändras.  Och det får jag om jag bara får refers för boende och kan ställa mig på fötter under det året, med det stöd som jag har nu. Som inte är rimligt att jag skall förlora nu mitt i en process som går så bra.

Boplats situationen tänker jag inte förklara igen det får räcka med de upprepningar som redan är alldeles för många i detta mail.
Där har du punkterna ifall det fortfarande är någonting som är oklart så maila gärna mig.

Jag är berättigad tryggt boende med det stöd jag behöver i dubbel bemärkelse på varje punkt och har både Kurator, chefen på boendet samt min kontakt person på min sida som ser hur allvarligt detta är och att jag förtjänar trygghet nu.  För att kunna tillfriskna helt och få den livskvalité som är en mänsklig rättighet.

Vad det skulle kunna vara som du säger dig tycka är svårt att besluta kan du gärna få förklara för mig,.
Någon som verkligen förstod situationen hade redan ringt mig med de väldigt glada nyheterna att, Greta, du kan äntligen få gå hem.

Ha en härlig helg medans jag sitter som på nålar och väntar på att någon skall besluta om jag är värdig en framtid eller inte.

Tack

Hälsningar.

Cptsd “ I don´t have a comfort zone, its all code red to me”

/ Februari 2020

Innan jag hann trycka på sänd ringde telefonen och meddelade mig att efter ett helt liv av fel behandling och 1,5 år av intensiv kamp och statliga övertramp hade jag äntligen fått en referens lägenhet.

Upptagenhet är en trauma respons 

Jag vet
Men jag bestämmer
Vet inte alltid bäst
Gör inte alltid rätt men
Jag menar alltid väl
Försöker alltid hitta hem
Jag fick bli min egen mamma
Miriam 5
Jag ger upp kampen nu
Slutar bestämma
Kan bara hoppas när jag kommer fram att det är någon hemma
Jag går på outforskad terräng
Moder mor kan vara sträng
Men jag har klarat mig genom stormen hit
Utan att ge upp min tillit

Jag skrev min första dikt när jag var 5.
Om jag ska dö så får jag väl dö då, men bara med min älsklings T-shirt på.

Jag ropar inte hej, jag ropar ey jag har bestämt mig.

Sen jag gick i skolan.
Kvar blev jag
Barfota såklart
Träffade Jenny idag

Gå till tandläkaren snart
Få ny bettskena när skulden är betald

I skolan varje dag samma dag
Den enda som fick hoppa ut genom fönstret var jag
Har ropat på hjälp sen jag var 10
Fråga mig inte om någon tidslinje tid eller år
Men jag behöver fortfarande någon som hör mig
Så idag
Som igår
När sista ordet är skrivet får jag frihet till slut
Och ni kommer vara de som ser fett löjliga ut
jag är van

Vad Jenny sa

Okej . Jag ska bara vara efterbliven nu

Inte fixa
Tell them
This is Point critical
This!
Is where i need you
Upptagenhet är en trauma respons
Håll mig i handen och stoppa mig i jord
Kära kuratorn
Kurera mig
Förstå

Psykakuten ×2

Allt jag såg kände och hörde var ord om hur dåligt jag mår.

Du har psykos så att säga okej då går jag väl dit då inte för jag tror det kommer hjälpa jag behöver nog bara äta och sova. Det går över sen jag klarar det själv men provar ändå, igen
Jag kunde prata tyvärr så tanten sa gå hem
Börja om från början Britta

Jag var hemlös då, ska jag ta det igen,

på riktigt

verkligen

Hängda Gumman

Greta Gränslös – Samma gamla gåta.

EN Triologi om Tragedi, och motståndskraft med poesi

En berättelse om livet med CPtsd och dissociativt varande.

Livet med ett funktionshinder som inte syns.

Ni lyssnar fortfarande inte på mig, vill fortfarande att jag skall spela missbrukare.

Alltid har jag sagt samma sak.

Jag blev kidnappad av en psykopat när jag var 3, hållen fånge i 2 år.

Kanske vi skulle ta och titta på det´?

När tog du något sist?

Om det var 3 år eller tre veckor, spelar ingen roll.

Samma behandling, samma utdaterade metod.

Detta är en oros anmälan till samhället om det skyddsnät som skulle finnas där för att

fånga en vilsen själ som inte hade någon annan. Som inte hade en familj eller något

mjukt att landa på de 100 000 000 gånger som det sket sig.

Hon dog på sin 36e födelsedag

Samtidigt vaknade jag ur smärtans krav och tog mitt första andetag

Månen, fåglarna, Miriam och jag.

Och förresten fursten så är jag inte sjuk jag är frisk nu, helt enkelt.

Jag vet inte vad dem tror att sjuk betyder, visst är jag lite kantstött.

Annorlunda, inte som alla andra.

Passar inte normen, följer inte mallen och det finns ingen manual.

Du passar inte vår profil

/ Tinder

Fel, ni passar inte min!

/ Minna

Do you have borderline?

Yes i do, both of them

Hi!

I Am Thalie Pan

My inner communicator voice is English speaking customer service

lady. Always there advising me.

Im getto at heart but she went to Harvard.

Now we are making our way to paradise to meet us and to write the

universe

I am.

I master all languages

I am a work in progress..

/ wondernurse

Greta Gränslös; Presentabel

Brev från nedre underklassen ; Dom kallar mig för missbrukare så jag får inte medicin.

Upptagenhet är en trauma respons 

Jag vet
Men jag bestämmer
Vet inte alltid bäst
Gör inte alltid rätt men
Jag menar alltid väl
Försöker alltid hitta hem
Jag fick bli min egen mamma
Miriam 5
Jag ger upp kampen nu
Slutar bestämma
Kan bara hoppas när jag kommer fram att det är någon hemma
Jag går på outforskad terräng
Moder mor kan vara sträng
Men jag har klarat mig genom stormen hit
Utan att ge upp min tillit

Jag skrev min första dikt när jag var 5.

Om jag ska dö så får jag väl dö då

Men bara med min älsklings T-shirt på.

Att förverkliga en dröm som du har glömt att du har drömt.

Vad är det som du vet att du vet men du låtsas att du har glömt det?
När du ser vad du vill och vad du vill se det beror på allt som du har glömt att du har gömt det du missade att ta med dig vidare.
Det spårade, du sårade din själ.

Helt plötsligt vaknade jag av att jag hade blitt helt fucked.

Inte bara i hjärnan, vid den dysfunktionen är jag van.
Problemet låg i hjärtat nu, där själen bor.
Jag vet egentligen, minns precis stunden som det hände. Men så fortsatte saker att ske i en omänsklig fart, inget jobb, ingen familj, inte ens en bostad.  Ingen tid för fokus på lidande utöver det, eller läkande av grunden; som jag alltid har varit bra på att ge sken av att jag står på. Men i själva verket har jag verkat ifrån en ständigt flygande matta. Det är häftigt och bra med frihet men man kan inte skapa någonting med bara det man måste ha någonting att hålla i sig i när hela havet stormar.
Jag höll i hatten, eller snare i håret.
Så fortsatte det, i tio år höll jag på drunkna i skålen, vid något tillfälle hade jag säkert åror, kanske till och med flera par men ingen hade lärt mig använda dem rätt.
Eller försäkrat mig om att mitt sätt, kanske kunde vara rätt.
Den saknade pusselbiten fanns där hela tiden och jag vände och vred för allt vad jag hade när jag egentligen redan var bra som jag var. Inte som alla andra, visst.
Men vem är nu egentligen det?
Jag blev blind, stum, dum och allt mer skev, sne, ilsk, arg och så egoistisk på det.
Men det fanns ingen tid för sorg arbete.
Det tog mig två år att inse att jag hade blivit våldtagen, efter ett år av universum påtvingad halt i framfarten av farkosten mig innan jag kom fram till slutsatsen att en sådan sak anmäler man, om man inte får, kan, får, varken kan eller får mörda människor.

Sa ingenting på morgonen efter natten då han hade gått över alla gränser och tagit sig friheter.
Jag sa ingenting då, utan bara fortsatte gå.
Taktik, – kalla det taktik.
Två år susade förbi och plötsligt var mitt värde i världen på noll minus o komma noll.
Undrade om jag ens var värd att räddas för av allt att göra med män i skor att döma verkade det onekligen tvärtom. Hur i hela friden kom jag hit?

🙁 is just 🙂 upside down /incredibly intelligent me. (not on crack)

I don´t need it to be eazy I need to be worth it / Lil Wayne