Det visslar i mitt öra; systemet

 

Hej.

 

Här kommer mailet angående min 3 månader långa process med att försöka få beviljat försörjningsstöd (denne rundan) Så hoppas jag inderligt att slippa mer problem härifrån.

 

Jag har till och från sedan ca 2009 behövt söka hjälp ifrån staten, anledningarna till detta lämnar jag här utanför.

Vad jag försöker säga med detta är att jag är mycket väl medveten om vad jag är berättigad till, samt vad ni kan och får göra.

Det handlar om viljan att göra det, viljan att hjälpa.

För det måste man ha förståelse och för att få det behöver man lyssna.

Ingenting utav det har jag funnit hos era handläggare.

När jag blir behandlad såhär blir jag förbannad och då blir det självklart inte lättare men det är i första hand handläggaren som skall hålla sig lugn och professionell, inte jag.

Denna omgång började jag söka någon gång i slutet av Oktober/ början av November.
Jag var då bostadslös och fick vara tillfälligt hos en vän i Gamlestaden samt att jag höll på för andra gången att få en kontakt på vuxenenheten Telleusgatan.

Jag tillhörde alltså er (även detta med att tillhöra någonstans var denna gång ett gissel även om jag visste vad jag höll på med)

Tillslut fick jag iallafall en tid på min födelsedag den 30 November men detta var då tre veckor eller mer fram i tiden vilket inte riktigt fungerade för mig, jag hade redan levt helt utan tillgångar i några månader och gått till kyrkan för att få förnödheter och nu behövde jag ställa mig upp igen och gå vidare.

Det har tagit mycket längre tid pga. alla problem.

 

Jag kom till den första handläggaren för att söka matpengar akut och se (vilket jag vet är möjligt) – om jag då kunde söka även för den tiden fram tills min nybesökstid skulle vara.

Handläggaren var det mest oförskämda jag stött på och detta pga att hon trodde att jag hade varit på bolaget kl 11 på morgonen och handlat för  – ja, 29.50 eller vad det kan ha stått. Detta stämde alltså inte och jag är säker på att hon förstod att jag menade allvar när jag sa det. Det kan ibland bli fel på sådana kontoutdrag , förskjutningar etc och detta var en sådan gång.

Samtidigt om det nu hade varit så att jag hade varit på bolaget för att köpa två öl kl 10 på morgonen innan ett sådant möte. Då hade det varit för att jag behövde det och inte varit hennes ensak överhuvudtaget. Huvudsaken är att jag vet hon förstod att jag var nykter, eller så nykter som hon har med att göra om jag är.

Jag hade för tiden ett par onödiga sparkonton (jag har stängt dem nu) som det i många år stått 0:- i saldo på, aldrig förr har jag behövt skriva ut dem i fullo och eftersom jag tyckte det verkade onödigt och inte hade några pengar för utskrift kostnad så struntade jag i att ta med mer än kontoöversikt.

Det är oväsentligt egentligen men hör till hur hela mötet med henne var.

Hon dömde ut mig i första sekunden efter hon sett på mitt kontoutdrag och hur hon betedde sig speglade detta igenom hela mötet, väldigt obehagligt och självklart blev jag då arg och kunde inte riktigt bete mig som jag hade velat då.

Så gick jag tillbaka till biblioteket och som tur är fick jag ut alla papper hon ville ha, denna process fick jag även göra onödigt om dagen efter dessa papper hade likaså gott kunnat användas till något vettigt eller sparas – vad vet jag, som sagt jag var förbannat och då är det mkt svårt att tänka klart.

När jag kom tillbaka ifrån biblioteket märkte jag direkt när jag satte mig ner att vakten ställde sig bakom mig.

Det var nästan som en slags lek för dem, vad skulle jag göra, hon satt redan skyddad bakom sitt glas och hotfull var jag inte. Jag vände mig om för att se och då jag tittade tillbaka på henne stroppade hon stolt upp sig som en brunstig höna i tävling med en annan, bara det att jag var inte där för att tävla om vaktens gunst med henne,. jag var där för att få hjälp!!

Då skall understrykas att hade allt detta skett mer subtilt hade jag inte brytt mig men det var väldigt uppenbart vad i helvete hon sysslade med (ungefär iallafall vad hon sysslade med för det går ju inte riktigt att förstå) . Det hela var bara rakt igenom förnedrande och så får det inte gå till när man är utsatt och behöver hjälp.

Den dagen ringde jag till Ricardo (chefen) redan efter första stunden med henne även om jag någonstans förstod att jag inte hade någonting att komma med gällande utskrift historian – det handlade inte så mkt om det som om henne sätt.
Jag lugnade mig lite sedan för det hela blev nästan komiskt illa när jag försökte acceptera att jag den dagen hade fått avslag och ville gå vidare till att undra vad jag skall göra den kommande tiden.
För hon trodde väl inte att jag kommer åka fram och tillbaka till Kortedala varje dag nu i tre veckor för att ansöka om 58 kronor .. ?!

Det enda hon upprepade sedan när hon inte längre hade någonting att komma med var, -Du har fått avslag idag, (jaha sa jag , – imorgon då? ..) Du har fått avslag idag, vill du ha papper på det ? haha. nej tack jag hör dig. Detta upprepades tre eller fyra fem gånger tills jag fick nog av cirkusen och gick.

Då ringde jag Ricardo igen och iom att Du nu har ringt upp mig tillslut så antar jag han kan ge korrekt datum samt namn på handläggare, han sa i vårt samtal att han skulle se till att prata med henne iallafall.

Dagen efter kom jag tillbaka.

Denna gång tyckte ynglingen jag träffade att jag minsann skulle gå äta/få matlådor nånstans vars plats han inte ens riktigt själv visste vad det verkade som.

Tänk om jag har social fobi då??

Har du det?

Njaa, nästan.  (har ett intyg som kan innefatta detta men även det är oväsentligt)

Sen när skall han bestämma vad, var och när i hela friden jag ska äta?!

Komiskt nog var detta precis samtidigt då de på ICAs reklam på tv sa att alla ska få välja vad dom vill äta. oavsett.

Han hade inget svar på det.

Han hade bestämt sig. mig.

Han bestämde över mig.

Jag orkade inte mer och gick bara direkt. (!)

Så ja, jag missade tiden som var den 30 nov, varför är min ensak.

Sedan efter både jag och min handläggare på Vux fått ringa om varandra för att nå någon som vill lyssna klart utan att avbryta, öppna en kalender och ordna så att jag får en passande handläggare då jag klart och tydligt säger att detta inte funkar jag behöver någon som vet vad dom sysslar med och som gärna har gjort detta ett tag. Någon äldre än 17.
Iom att jag har gjort detta länge och har levt det livet jag har så kan inte vem som helst förstå det men kriteriet är väl att man lyssnar klart utan att avbryta mitt i ett försök att berätta varför jag är irriterad/stressad och att jag försöker hålla mig lugn men  (avbruten).

Tillslut fick vi tag på Sara
Hon ordnade en ny tid till mig den 7/12, hos Ermina
Jag är inte helt säker men fick en känsla att detta var den handläggaren jag hade haft första gången, egentligen vet inte om det är så och oavsett kunde Sara kanske inte veta det men jag var trött på problem och det ligger redan i min s.k. problematik att inte orka hålla på tjafsa när det är såhär komplicerat att bli förstådd.
Som du kanske ser har jag inte problem med kommunikationen om jag inte är förbannad men är jag det så finns det troligen en anledning.

Det blev iallafall komplikationer den dagen med mina utskrifter och slutade med att jag inte kom på det mötet heller.

Den gången var det helt okej att prata med Sara men nästa gång skulle det visa sig inte vara lika trevligt då visade hon tydligt att jag var ett problem för mycket och hon hade ungefär gjort mer än hon kände för redan. Jag var vid detta lag mäkta trött och hade än så länge inte pratat med någon som faktiskt brydde sig om att ta reda på varför jag sökte stöd, det som hände i detta samtal var att hon försökte avbryta varpå jag inte var intresserad av det och sa till henne på skarpen vilket ledde till att hon skulle lägga på om jag inte höll mig lugn. Detta samtal varade inte så länge som man kunde tro men på nåde hjälpte hon mig halvvägs nånstans efter en tillrättavisning om att man inte får som man vill när man ”skriker” vilket jag inte direkt gjorde egentligen.

Det påstods i all möjlig onödighet någonstans häremellan då jag försökte boka om, boka till eller boka ny tid, .- att mitt ärende som aldrig har funnits i första hand var avslutat och så vidare trams som jag fullständigt skiter i förstås, för det gör mig detsamma om det är ett gammalt ärende eller ett tillbaka till framtida ärende som aldrig fanns så länge jag snart får en tid och får igång detta så jag kommer på fötter och kan gå vidare för att försöka ordna mitt liv.

Nu är alla datum lite huller om buller och situationen har varat lite för länge med lite för mkt kaos för att jag skall kunna återge det. Hela denna sak är för mig bortom allt det där för ett tag sen.

Detta är ju inte det enda jag har gjort för att försöka klara mig. Jag har tack och lov fått boende (via Rebo) på Hisingen. det är ett akutboende med 2 veckors kontrakt i en miljö där jag inte alls skall vara egentligen då jag är stressad nog ändå,  och behöver helt ändra min omgivning.

Skriver inte mer om detta då det är många för långa historier och hör inte till denna sak.

Dock hör det till saken att min Boplats gick ut i December för att jag inte kunde betala och jag undrar vad i hela friden jag skall göra med detta nu … ?

Nu har jag fått en plats på Kvibergs mottagning och har den 31 möte hos Er igen , då kommer Kali- min handläggare på vuxenenheten följa med helt enkelt för jag orkar inte mer tjafs,

Frysa ihjäl behövde jag inte oroa mig över men har haft tandvärk som jag fått gå med över jul och nyår till igår, då jag inte kunde vänta mer gick till akuttandvården och de drog ut en tand samt att en hel del annat behöver göras så att jag skall ha några tänder kvar om 10 år.

Det har varit alldeles för mycket besvär för så lite pengar.

Men även lite gör ganska mycket när man inte har någonting.

Jag behöver bara hjälp över tröskeln oftast när jag söker blir det inte väldigt länge men så mycket problem som det har varit och med det vidriga bemötandet har jag aldrig upplevt förr i mitt liv.

Det funkar inte att låtsas ge med ena handen och ge mig en örfil med den andra samtidigt som dom spottar en i ansiktet.

Så om Ni ser över era handläggare det vore bra om dom börjar med att inte i första sekunden förnedra folk som kommer ifrån utsatt situation och behöver trygghet och hjälp. ..

Så jul och nyår kunde varit mer stämningsfullt för mig men god fortsättning iallafall …

Hälsningar

Psykologisk Krigsföring

Detta fick jag till svar bara tre minuter efter att jag hade tryckt på sänd; Hej. Tack för detta. Nu förstår jag/ vi lite mer av vad som har hänt. Jag har skickat en ny nybesökstid till dig per post. Jag hoppas den har kommit fram.
Sedan svarade hon inte på hela dagen varken i telefon eller på annat vis efter att hon hade meddelat mig om att hon hade bokat om min tid så då äntligen skulle vara två dagar senare, -till om en månad!

Den hade inte kommit fram. 17 gånger hade jag sagt till om att jag inte har en adress vänligen smsa mig eller skicka ett mail. Om det fungerade 2009 ser jag inte varför vi skulle ha gått över till brevduva nu.

Min stress den dagen steg till 770 grader och jag klargjorde på alla möjliga sätt, att jag kommer till kontoret imorgon och jag går inte därifrån innan någon vettig människa pratar med mig på ett respektfullt sätt.

Tillslut fick jag träffa Seniorsekretararen själv, på torsdag

 

Universum saknas 14 Feb 12.53 2019

För två veckor sedan träffade jag Cecilia Seniorsekreterare.

Detta möte var lika obehagligt som de andra, hon blev så obekväm att hon blev tvungen att fnissa när jag sa att de lugnt kan sluta upp med denna psykologiska krigsföring. Jag har gjort detta i över 10 år och är väl medveten om vad jag är berättigad till. Hon går vidare med att försvara sina medhandläggare gällande vad jag självklart får upprepa för 112e gången, som med allt annat ungefär medans det också gör mig arg och jag samtidigt högt undrar om de inte lämnar över sina j ´la ärenden med bakgrundsinformation och i så fall, om de gör det varför ingen av tjänstemännen gör sitt jobb. Utan jag som stressad cptsd problematisk patient skall behöva sitta där och göra både deras jobb och mitt ?! Sådana konversationer gör ju ingen bekväm/

Nähä, men tack så mycket varsågod och välkommen till mitt liv då Cecilia Lind.

Jag är inte heller bekväm.

I grund och botten handlar det om viljan att hjälpa.

I en omgång för några år sedan fick jag till och med lov att ha bil för att jag skulle ha chans till jobb i hemtjänst i och med att jag hade min erfarenhet där. Allt detta kaos har aldrig handlat om att jag inte försöker eller vill klara mig själv.  Det handlar om vad de väljer att höra och vill hjälpa till med.

Jag vet också att det kan vara helt okej att ha fått in 200 kronor som man i föregående månad var tvungen att låna för att det lilla man får inte räcker till, utan att det räknas som inkomst.

Det handlar om handläggaren.

Om någon inte kan hjälpa till, kan jag med lätthet acceptera det men det sista denna tant seniorsekreterare kan tro om sig själv,  är att hon gick hem på en helg sen hon hade gjort vad hon kunde för att hjälpa mig.  Hon lät inte ens trovärdig när hon kränkt uttryckte att målet är att sedan jag väntat så länge att pengarna skall vara inne till helgen. Åh, tack. Jag hade vid den tiden redan väntat i tre månader alltså, varit i kyrkan och fått äta och hämta lite mat medans jag krånglade med deras obefogade avslag.

Nu hade jag fått nog, och att försöka jobba igen nu, och gå genom samma förnedrande procedur med att få sparken bara jag visade mitt alternativa ansikte, var uteslutet.

Jag behövde stöd det framgick väldigt tydligt.

I slutet av mötet med seniorsekreteraren var alltså målet att pengarna skulle komma innan helgen. Jag fick varken pengar eller något som helst besked förrän veckan efter. När pengarna sedan kom var det för lite och specifikationen fick jag jaga. Vissa av dessa saker är kanske petitesser men det är otroligt många förgiftade bäckar små som tillsammans blir en stor principsak. Cecilias telefon kommande två veckor var lägligt nog oanträffbar utan given anledning. Det kom 2.500 kronor veckan efter vilket inte alls stämmer. Hon insåg det själv och resten kom en månad senare, fortfarande ingen specifikation.

Detta är för längesen förbi platsen där detta handlar om pengar. Det handlar om förnedringen som utövas för några ynka tusenlappar som jag redan utan tvivel vet att jag är berättigad, ska det behöva genomgås grundligt nedvärderande behandling utav de människor som har valt som yrke att hjälpa sådana som mig.

Det tar för mycket energi ifrån mig för att försöka läka och hamna i ett läge där jag faktiskt är frisk och hel nog att kunna använda mina lärdomar och erfarenheter till någonting vettigt i världen.

Dom bråkar med mig min cptsd vrids upp till trettiomiljoner.

Jag bråkar tillbaka.

Cirkusen fortsätter.

Kali Dali

Jag har haft överseende med hans övergrepp i 5 månader nu, visserligen har jag flera gånger uttryckt att jag vill byta handläggare utan att någonting händer och jag kan inte bråka om allt på en gång medan min läkning bygger på att jag slutar stressa och bråka.

Han utnyttjar alla mina svagheter till fullo.

Jag, som alltså försöker sluta bråka, har ursäktat honom med att han är ung och okunnig.

Hörde mig själv säga till min kurator att han är väl sådär av en handläggare men han kommer bli bättre när jag är klar med honom. .

Vänta nu , va? Jösses, nej, stop!

Det är inte mitt jobb att lära upp nya handläggare, då får ni betala mer, mycket mycket mer.

Det är bra nu med övergrepp på min själ, något som jag redan har nog av utan livet självt.

Jag försöker läka.

Att det under tiden jag försöker plåstra om mig själv samtidigt späs på och på så sätt mot arbetar mina försök med att hela tiden trigga stressen, detta ifrån den självaste säkerhetsapparat som är satt där för att hjälpa mig är inte acceptabelt.

Han skickar onödiga mail till onödiga personer och ställer samma frågor till mig om och om igen utan att lyssna på svaret.

Bara det att jag flera gånger bett om att få byta handläggare och ingenting har hänt ens när jag påminner honom visar hur illa han inte tar mig på allvar.

I början av min tid här på Herkulesgatan kände han sig väldigt ofta manad att berätta för mig att mitt kontrakt går ut om 7 minuter och 37 sekunder så du borde bäst sova med stövlarna på, (vilket jag är van vid och underligt nog också tycker är rätt gött men jag är ganska säker på att det inte är så trygghet känns) …  men vi skall göra allt vi kan om detta. Hela tiden som om det fanns en chans att jag åkte ut fastän jag sköter mig exemplarisk är helt nykter och inte har gjort någonting som skulle orsaka att jag inte kunde bo kvar.

Samtidigt påstår han att han har arbetat med människor med komplex ptsd förut och på så vis köper han sig lite mera tid hos mig.

Jag har alltså varit missnöjd några allvarliga gånger men eftersom han inte verkade lyssna på mig och JAG INTE VILL BRÅKA MER har jag valt att tillrättavisa honom vilket bara har gjort det värre men jag har försökt samla mig och se hur jag kan kommunicera till honom vad jag menar och hur han behöver sluta prata med mig som om jag vore förståndshandikappad. Vilket han i sekunden efter lägger i nästa växel på att göra, skrattandes. Vad är det som är roligt undrar jag?!

Varav han i äkta narcissisk anda säger vad jag behöver höra för att detta skall fortgå en stund till för att slippa jobba sig, slippa jobba.

Han bokar fel rum på fel tid komma med en lite snärta på möte om ekonomiskt bistånd som vad hon nu skulle göra där utan att ens fråga mig om tillstånd vet jag inte. Han skulle tydligen lära sig om ekonomiskt bistånd.

Jag kan lära dig, som sagt,  du vet att jag har gjort detta i många år (han visste det mycket väl) jag vet inte vad han ville uppnå men snärtan fick inte en syl i vädret i alla fall.  Jag hade mycket att säga många saker som skall på plats det är bok och boende och du vet det där jag lever fortfarande och nu ser jag mig själv klart nog för första gången i hela mitt liv jag tänkte fortsätta så och räddar mig själv med bok etc jag upprepar detta nu flera gånger för att belysa hans vidriga sätt under vårt sista och senaste utredningsmöte i sal 414 som han hade snott ifrån någon annan stackars handläggarínna bara sådär, för han hade lyckats boka snett, igen.

Ingen ursäkt eller ett hoppsan vi flyttar på oss.

Bara ja jag har snott rummet –  vi sitter här nu. …

HAN sitter där nu. .. HAN har rätt att hånflinande släpa mig tillbaka till gamla föreställningar, den gamla föreställningen mig som jag inte tänker leva i längre och jobbar sedan 6 månader fasansfullt stenhårt och på blodigt jävla allvar för att överleva livet som mig själv, och komma till mig själv på riktigt. Hårt nog för få lov att undanbedja att just den person som skall hålla min hand och se min glöd och hopp och vilja hjälpa mig på alla sätt tänkbara, (?!, ja han vill väl få lön i alla fall men det får han för förnedringen med) Och det är ju inte heller hans jobb att ha hand om ekonomibiten.
När vi sedan skall lämna varandra kläcker herrn ur sig att han är stolt över mig att jag har kommit i tid och varit duktig. Va?

Vad menar du?

Är det jag som bokar fel rum på fel tid, kommer försent när vi skall mötas, nej!

Men det är han som har rätt och jag som har fel och även om det är jag som har rätt är det jag som skall be. Jävligt snällt och på hans sätt.

Newsflash Kali Dali, det du har upplevt är mitt jävligt snäll när jag är jävligt irriterad redan ( läs på gränsen till att skaffa mig ett vapen och skjuta nästa person som jiddrar med mig i ansiktet) ja- så allt är relativt. och nu, har jag blivit fuckad i fejset av en för många mindervärdiga små pojke barn.

Om dom är små gangstrars som tror dom äger världen eller små gangsters som tror dom äger världen, ni är samma skrot och korn och jag vill inte ha med er att göra.

Jag avgår.

Det är min värld, jag äger världen det är jag som bestämmer hur det får lov att gå till runtomkring mig och jag har med så len hand jag kan försökt guida dig runt kontoret men du hade inte hittat fram i din egen bakficka om du fick ett förstahandskontrakt på den.

Flera gånger har han uttryckt när jag blir irriterad och måste säga till honom om saker i hans beteende. Att han inte tar det personligt vilket jag fullständigt skiter i om han gör, det är han som har valt detta yrke. Sen ”belönar” han mig när jag är tillmötesgående och för att jag inte vill bråka igen försöker kommunicera med honom, med att spotta lite till på mig;  -så bra att du är lite lugn nu på helt fel tillfällen som uppenbart istället för att ge mig en örfil. Här skall tilläggas att så himla upprörd utan att det har varit befogat med lite klarare ordval, har jag alltså inte varit. Han får det att låta om jag hade fått vredesutbrott på vredesutbrott tillsammans med honom vilket väldigt sällan händer och med honom har det inte hänt vid ett enda tillfälle.  Jag kan bli arg men har övat hela livet på att hantera det, problemet är att jag har nämnt detta för honom och han använder det emot mig.

Jag har inte en enda gång helt tappat humöret utan att hålla det på en nivå där jag fortfarande, om än kokande kan uttrycka mig verbalt. Försöka att han vänligen skall sluta trampa omkring på mig och göra sitt jobb istället så att alla kan gå vidare. Sammanfattat.

Först nu har det gjorts en formell ansökan om träningslägenhet alltså.

Detta är flera månader efter att jag första gången sa till honom att det är oljud här, det är väldigt lyhört, litet, instängt med bara utsikt över ett hus med en massa fönster alldeles för nära.

Jag har efter psykosen i November svår ångest, är väldigt känslig och behöver vara i ett läge där läkning är möjligt och lugn råder. Jag är paranoid när jag har ångest och även om jag kan hantera det så är detta läge är inte alls bra för någon i mitt tillstånd som jag försöker få bukt med utan att det hela tiden blossar upp.

Jag är glad att jag hade tak över huvudet på vintern men det har varit tufft vi behöver fundera på att gå vidare, jag förstod fort och  visste att det kan komma att ta lite tid att få honom att ta mig på allvar.

Han pratade då med mig som om jag var förståndshandikappad och jag fick säga till honom, det enda han hela tiden fokuserar på är om jag har tagit någonting. Nej, – jag har inte tagit någonting, det var så jag hamnade i psykosen.  Jag har förklarat utförligt för honom hur rädd jag blev och hur det den gången i November när jag nog någonting hade gått lång tid emellan. Jag vet att han har förstått att jag är nykter men han väljer att hela tiden fokusera där ändå fast han vet att detta är en felaktig uppfattning om mig som jag tar starkt avstånd ifrån. Jag kommer med detta även kräva journalförstöring då journalerna inte visar en rättvis bild av mig.

Det är inte där i mitt problem ligger så vänligen sluta avbryt mig mitt i en mening för att fråga det, jag säger det igen.

Kanske behöver jag egentligen någon typ av medicinering som dom vägrar ge mig för att jag är ju missbrukare.

Denna fråga ställer han alltid mitt i mitt pågående svar på föregående fråga eller liknande annan helt totalt opassande tillfälle och om han hade något vett i skallen borde han kunna lyssna bättre  och höra vad jag säger, vem jag är. Om inte annat ha lite mer finkänslighet än att stampa mig i ansiktet med den frågan, det hörs att han bara säger det för att slippa undan att göra sitt jobb och faktiskt hjälpa mig på riktigt.

Eller om han ibland bara säger det för att säga någonting, spelar ingen roll, inget av det spelar roll, det som spelar någon roll är att han inte gör sitt jobb och det han faktiskt gör är mest övertramp och översittarmetoder som inte hör hemma där empati och finkänslighet borde husera.

Senaste mötet vi hade, utredningsmötet alltså som fortfarande inte har burit någon frukt för mig trots att alldeles solklart är berättigad boende.

Det möte dom försöker förneka har ägt rum.

Ett möte som jag har inspelat.

Han inledde förstås mötet med ett påhopp.

Jag har försökt nå dig några gånger

Jaså, trevligt att träffa dig också

Jag har försökt nå dig några gånger jag med, du var antingen bortsprungen eller sjuk och nu när jag frågade efter dig i receptionen var dom inte ens helt säkra på om du ens fanns i byggnaden.
Så , från och med nu har jag också telefontid, mellan klockan 21-22 på kvällen.

 

Jag är en allvarlig person och ger inte intrycket av någon som skämtar eller inte tar sitt liv på allvar.

Han har läst det långa mailet som även finns med här och flera gånger träffat mig, han vet att är seriös men väljer att underminera mina försök att bli behandlad med respekt

Att jag kan uttrycka mig har han förstått men vid detta möte fortsatte han att förolämpa mig vidare med att trots all denna vetskap pratat med mig som om jag hade skämtat, att han hade uppfattat att jag ville skriva en bok men att han inte tog på allvar att jag arbetar med det, arbetar på en värdig framtid. Att jag inte så som han verkar behandla människor bara är en trasig pundare som man kan behandla hur som helst och därmed helt stoppa utvecklingen för. Nej nej, inte med mig, inte mer nu.

Han trodde inte på att jag faktiskt skriver en bok utan han hade bara trott att det var någonting jag sa för att hota med eller liknande, säger han alltså flinande och med armarna i kors medans han mitt under att jag försöker svara på frågan hur boken är skriven, vad den handlar om, hur långt jag har kommit. Avbryter mitt svar för att fråga om jag har tagit nånting.

Jag har detta som sagt inspelat, två gånger frågar jag honom när han försöker avbryta mig med den oförskämda frågan han behöver ställa, om han verkligen behöver ställa den frågan precis just nu, verkligen? Jag visste vad han skulle komma att fråga. Flinande och med armarna i kors alltså helt totalt nonchalant fnissar han fram ett ja, det måste jag, har du tagit någonting i det sista.

Tack, adjö.

Kära Fursten, skulle du vilja hjälpa mig över tröskeln

Japp det vill jag gärna göra

Då går vi då

Tack så mkt varsågod

Jag ska försöka, vara god

Skickat till fursten; 

Jag antar att du är väl medveten om att det du sysslar med här är olagligt, du kan bli av med jobbet.
Jag har stress besvär ja, men du skall inte tro att jag är så ”sjuk” att du kan behandla mig hur som helst.
Jag vet mina rättigheter och skyldigheter, jag vet dina.
Boken är snart färdig och om du tror jag tänker ta den här behandlingen utan en kamp.
Då har du jävligt fel!
Jag har kämpat hela livet, i 20 år borde jag ha fått rätt hjälp. Jag kan kämpa och nu när jag har läkt mig själv, har mig själv i behåll men ändå fått konsekvenser som skulder, av med körkort jobb och boende gång på gång.
Senast blev jag av med boplats på grund av er, jag jobbar just nu på att försöka återställa dee dagarna, förhoppningsvis går det vi får se men jag söker så gott jag kan på annat vis har ett par idéer som jag ville ta upp på ett möte med sig men du är ju värre än Khaled förstås så jag struntar i dig och går vidare till din chef och IVO nu. Vi ses när jag kallar till nästa möte där jag presenterar min plan med vad jag försöker skapa nu med mitt liv och efter 20 år av fel behandling vet jag inte utrymme för en stulen sekund till av mitt liv.
Jag vet vad jag har rätt till och om det så är det sista jag gör tänker jag inte låta er trampa omkring på mig mer.
Antingen vidarebefordrar du allt jag haft att göra med dig och Khaled till din chef eller så gör jag det , kontaktuppgifter har jag förstås.
Oavsett sätter jag med detta ner min gräns för vad ni får lov att ställa till med har mer än nog för min anmälan till IVO och vidare, notera detta betyder inte att min ansökan om boende -som redan är gjord efter utredningssamtal som jag redan haft, skall läggas på någon vänt hög på grund av det.
Tvärtom fursten, tvärtom!
Du har fortfarande inte svarat på min fråga jobbar du verkligen inom social tjänsten eller jobbar du kanske på HSB?
Frågan:
Har du fått del av det 7 sidor långa mail där man kan läsa mer om min bakgrund ?? Den som du tror att du kan utnyttja för att jag kanske inte är stark nog att hantera kampen .. eller?
Om jag inte har mer än väl bidragit till utredningen , jag har all information alla mail alla samtal inspelade. De som inte bidrar är ni.
Är det lagligt? Tror SvT sänt några program om detta, uppdrag granskning. Skillnaden här är dock stor, de flesta kan inte kämpa själva eller tala för sig. Det kan jag och jag ger inte upp kampen om ett värdigt liv det skall du ha jävligt klart för dig!
Det du gör är olagligt!
Jag har mer mer mer än rätt till ett tryggt boende efter 20 år av er inkompetenta vanvård.

Be din chef kontakta mig, troligen får jag göra det själv det verkar vara så det går till inom social tjänsten. Jag får göra allas jobb och betala för det.
Jaja, det blir en bra bok iallafall.
Den är full av saftiga historier om hur ni på ett inte ens intelligent sätt undviker att hjälpa mig med det lilla steget som behövs för att jag skall komma på fötter och bli självständig.
Men misstro inte, på ett eller annat sätt kommer jag klara det ändå det finns inga andra alternativ men jag gör en sak av att ni som trampar på mig där ni borde sträcka fram den hand, så som ni har betalt för att göra. Ni kommer inte gå förbi obemärkt, den här omgången med er har varit en absolut skam.
Hur lång tid tar det för en hemkommen is terrorist att få lägenhet ifrån social tjänsten?

På varken detta eller malen emellan, frågor ställda eller någonting vad som helst fick jag förstås inte ett enda vettigt nog att vara hänsynsfullt svar utav fursten.

5 Juni, Kali Dali fortfarande sjuk och på semester igen

Vad är det här för papper jag håller i handen jo det är en lista på ansvarsområden
1 stå upp
2 gå framåt, baklänges om du måste, gå nånstans bara solljus är bra och allt det där (har du kläder på dig? Sitter dom baklänges? Spelar det någon roll skit samma
3 försök inte slå ihjäl dig gå inte för nära kanten om du går ner till hamnen kommer du ihåg sist når du nästan snubbla över dina egna byxor och ramla i

Så att du ger mig en lapp och ett snett sniket leende, säger att jag skall visa att jag kan vara ansvarsfull , ja alltså , till och med i mitt tillstånd och med en gaffel i ögat hade jag gjort ditt jobb 13 gånger bättre än du så 13 personer hade haft en tryggare tillvaro nu om jag var jag där du är vad du nu är, istället för i panik attack i en liten begravningsbox med åskådare på bänken huset mittemot

Men jag är tacksam
Man vet inte hur stark man är förr än man måste gå vidare när det känns som om man skall dö alldeles för många gånger om dagen och den personen som lixom skall hjälpa en spottar en i ansiktet och ger en en högaffel och en hög med ved , här hugg detta det är viktigt att kunna hugga ved med högaffel i dessa tuffa tider. Sen kanske du får en kopp kaffe om bitarna är exakt stora
Åhå jag har alltså fortfarande 105 flikar öppna på min Samsung, tre fulla skärmar med sparade bokmärken angående vad jag eventuellt kanske vill kan eller måste borde vet eller måste lära mig för ifall att om vad som än händer måste jag se till att jag alltid finns där för mig själv att tryggt landa på ifall asfalten kommer farande alldeles för fort och jag inte hinner hoppa av cykeln i tid.

En av de första frågorna på nevrotestet jag nästan här gjort typ 3 gånger i mitt liv,
Har du någonsin kommit fram nånstans och undrar hur du kom dit?
Jag vet inte ens hur jag har överlevt det sista halvåret och du förväntar dig att jag skall söka lägenheter, med säkerheten av vadå.
Mina skulder?

Ansvarsfullt vore om jag snart kunde få lov att äga rätten till rätt hjälp, och att överleva länge nog till att ha en chans till att lära mig hur man gör någonting annat än det med det enda livet jag har.

Att myndighetspersoner stressar någon som redan lever i en panik attack
Trots och med hjälp av min kommunikation
Panik lösningarna haglar i huvet

Om du ursäktar skall jag försöka slappna av nu

Kali dali

Jag upplever dig såhär och att jag upplever det så är förkastligt, du borde bli orolig över dig själv.

Jag är en kvinna med mycket tålamod men att gång på gång försöka förklara hur min tillvaro ser ut och vad du kan sluta göra för att göra det värre, var på du näst instinktivt går över till att göra mer av det på ett ännu värre sätt.

Man hör och ser skillnad.
På någon som inte vill eller gör någonting åt sin situation, och mig
Och gör man inte det behöver man mer, mycket mer livserfarenhet.
Jag har sagt till sedan dag ett att jag vill ha en kvinna.
Var är min kvinna med livserfaret?

Detta är sista gången, sista gången jag upprepar någonting som helst.
Jag har gjort detta många gånger, jag vet att jag har rätt att få byta handläggare om saker känns fel.
Saker känns fel allt känns fel, du gör så gott som allt fel hela tiden

Jag försöker läka men bara vetskapen och synen av ditt hängande flin när du tror att du kommer komma undan med att förnedra någon som du är menad att hjälpa. Gör mig så pass förbannad samt all din inkompetens gör min stress nivå galet hög.

Hur skall jag kunna läka ifrån ptsd när den hela tiden måste blossa upp, efter allt hårt arbete jag gör får jag börja om, oj allt för ofta.

På grund av dig!

Grattis, du har enahanda lyckats göra så att någonting som annars ju de vart väl gjort läkearbete har dragit ut i 6 månader till.

Du har stulit 6 månader till av ett redan stulet liv.

Jag tänker inte ens fråga om du har någonting att försvara dig med, det finns inget sådant men har du trots allt nån dum jävla kommentar om nånting idiotiskt så kan du förolämpa IVO med den, jag kommer aldrig ta en ursäkt av dig och mår jag säger så då har man ställt till det fucking rejält.

Tack för dig.
Tack för förstörelsen

Kära Drottningen och alla prinsessor, jag ser era bilder på toa tidningarna hela tiden här där jag som tur är i tryggt förvar för stunden, det är höst.

Det är mörkt.

Vintern kommer, gör någonting!

Ni  tittar på och är tittade på vad skall det vara bra för är det nåt sätt bidra till samhället på.

Jag fattar ingenting.

Som vanligt.

Men ni borde känna detsamma jag kan inte tänka mig något annat.

 

Har du någon gång blivit våldtagen?

Det har jag

Av Ers majestät.

– hela livet

 

IVO

Jag vill härmed göra en formell anmälan emot socialtjänsten då specifikt Kortedala och Tellusgatan vuxenenheten, där min handläggare sedan 6 månader inte har gjort annat än att förnedra mig och sin arbetsbeskrivning i vald yrkesroll som går ut på att hjälpa människor i nöd.

Jag uppfyller alla krav om rätt till boende nedan följer mail konversationer som mest liknar monologer ifrån min sida detta för att jag inte får respektfull respons. När jag så sakligt jag kan försöker kommunicera för att lösa problemet och inte får annat än trams tillbaka.

För att ta dom så kallade viktiga punkterna först.

Jag går för tillfället på Kviberg mottagningen och skall troligen inleda en neurologisk utredning. Även om jag inte helt vet om det fortfarande behövs.  Eller om det mesta hårda arbetet redan är gjort. Jag har gjort den i delar innan och har intyg på komplicerat ptsd som började redan vid 3 års ålder som sedan inte har gått över.

Ingen lyckades fånga upp mig i tid. Ingen har hört mig. Under alla år av mina försök till att få hjälp har jag alltid bara hamnat lika fel på helt fel mottagningar, beroende mottagningar. Det är aldrig någon som har sagt stop till mig. Hej du stop vad var det du sa om att du hade blivit kidnappad, tagen ifrån din mamma när du var liten och utsatt för vad det låter som efter din beskrivning saker som ingen 3 åring skall behöva. Kanske vi skulle börja där, kanske det är pusselbiten som du talar om. Den som saknas.

Tillsammans med min kurator skall jag nu se vad typ av behandling och stöd jag behöver för att skapa ett liv och hantera mig själv på ett hållbart sätt.

Jag skriver för tiden trots situation på en bok som förklarar hur livet ser ut för en människa med komplicerad ptsd från väldigt tidigt ålder och vidare.

Det som följer nedan är dels mail konversationer ifrån början av november då bråkandet handlade om obefogade avslag, fram tills nu då jag inte helt kan förklara vad min handläggare på vuxenenheten driver med för sitt jobb gör han då inte.

Detta är varvat med bakhistoria samt utdrag ur boken som i detta nu tar sin form. Så jag får be om en aning förståelse för vissa formuleringar, det är en bok som är gravt allvarlig för mitt liv är inget skämt. Samtidigt är den till delar skriven i poesi och med en hel del humor, som jag inte hade levt nu om jag inte hade.

Jag kan inte längre vänta med min anmälan, det får vara nog med kaos på min person och utnyttja det faktum att just kaos är min svaghet.

Jag kanske är kaotisk, det betyder inte att jag är dum.

Och att jag har misslyckats mycket betyder att jag har gjort lika många försök till livet.

Såhär vill jag helt enkelt förklara hur uppenbart det borde vara att jag är berättigad tryggt boende. Jag skulle kunna gå längre som att tycka denna sak borde vara utredd och klar, därför kommer jag be om ett sip möte där jag även kallar in ivo då jag tycker detta börjar bli lite mycket av en cirkus.

Hade jag vetat att saker sker rätt och riktigt. Känt mig trygg med min handläggare så hade jag inte behövt stressa såhär. Det är utomordentligt vidrigt att sådana monster får lov att arbeta inom socialtjänsten.

Konversationer där jag ber om att få byta handläggare som jag vet att jag har rätt till, detta är som sagt inte min första runda. Det finns på min mail, som har blivit hackad så jag kommer tyvärr inte in på den just nu men de finns även hos Åsa på Tellusgatan som på ett oelegant sätt struntar i att göra sitt jobb och undviker att svara på frågan på så vis försöker förneka en kvinna som har blivit våldtagen och vidare upplever stort obehag av nuvarande handläggare att byta till en kvinna som kan förstå komplexitet,

Det är för länge sedan dags att någon tar mig på allvar nu så att jag kan göra mitt jobb med mitt liv och en gång för alla ställa mig på mina egna ben, för att så inte falla ner i hålet igen när jag nu sedan 6 månader har insett mina djupt rotade sår, min problematik och jobbar hårt på att integrera förståelse och läkning för mig själv, dygnet runt.

Kali Dali

Denna handläggare som själv inte hör av sig ordentligt.

När jag kommer för att gå på möten vet de inte om han finns i byggnaden och det enda han i princip gör är att dra mig vid näsan sedan berömmer han mig för att jag är duktig och kommer i tid, fast det inte en enda gång hade hänt att jag missat ett möte med honom.

Inte innan den sista månaden, tillslut, efter att det vart för mycket ohållbart beteende runtom min situation.  Som, om jag hade haft den handläggare jag först hade, hon som ordnade den akut lägenhet jag för tillfället bor i  till mig på noll komma nix så hade jag antagligen redan kunnat gå vidare med att klara mig själv någorlunda ekonomiskt, i alla fall kunnat utforma en hållbar plan och ha inlett någon typ av behandling. Istället blir jag tillbaka hållen i stress av just de personer som skall verka hjälpare. Stjälpare snarare, såhär får det inte vara!

Ett möte har jag nu missat,  det mötet hade jag själv kallat till och vid datum för möte var jag så uppe i varv och snurrad runt karusellen där allting ledde till mer förnedring och kändes meningslöst. Vidare, ligger det i min så kallade sjukdomsbild att missa dagar och tider när det blir för mycket för mig, vilket jag talade om för Kali alldeles i början, då jag redan tidigt förstod att han inte har livserfarenhet eller kompetens nog att hantera mitt ärende eller min person.   (därav hans underliga förolämpning förklädd som beröm)

Har bett om att byta handläggare flera gånger under dessa månader, ingenting händer. Kali tycker att jag skall komma dit och bara tjöta lite som om jag hade tid med ett helt vanligt kafferep med honom, jag försöker laga mitt liv här.

Då vi äntligen för två månader sedan hade det utredningsmöte som jag länge har bett om, ett möte som jag även har inspelat där han egentligen igen mest förnedrar mig,  men vi i alla fall lämnar in en ansökan om att gå vidare med träningsboende.   Det var i samma veva jag bad om möte med Åsa för att diskutera nedanstående fråga, men dom ville senare ha det till att det möte jag hade kallat till själv skulle ha varit utredningsmötet, och om jag inte kom till utredningsmöte riskerade jag att få avslag. Utredningsmötet hade redan varit som sagt, för cirka 3 veckor sedan, utan att någonting hade hänt. Om utredningsmötet inte hade ägt rum så hade ju inte heller min ansökan om träningsboende varit inlämnad, det kan ett barn förstå.

På grund av kaoset som vart med social tjänsten Kortedala månaderna innan vilket visas i mail konversationerna nedan, så gick min boplats ut. Jag var inte kapabel att betala, fick obefogade avslag i flera månader.

Därför bad jag om möte med Åsa, för att diskutera detta och att jag nu har bott där jag bor i 6 månader samt inte egentligen anser att jag behöver bevisa att jag kan bo vid detta lag. Vad jag ville diskutera var hon dock inte medveten om, det var alltså jag som kallade till ett extra möte helt enkelt.

Sedan bollade dom mig dumt fram och tillbaka.

Kali Dali var så på sjuk/semester och struntade helt i mitt ärende lika mycket som hon, jag tror vi skickar 4 mail fram och tillbaka där det enda hon gör gällande hela ärendet är att på ett inkompetent sätt låta bli att ta ansvar över varken mötesfrågan, boende frågan eller frågan om byte av handläggare.

När jag tillslut missade det mötet, enda mötet jag har missat, tog dom det som anledning att låtsas att detta hade varit mitt utredningssamtal vilket inte alls stämmer för det samtalet hade jag och Kali redan haft. Igen,  annars hade ansökan inte varit inlämnad. Logiskt.

Jag är just nu samtidigt i färd med att försöka få de dagar återställda hos boplats skall dit med intyg om min ptsd samt gjort en beskrivning på varför jag inte kunde betala sedan hoppas jag att deras utredning kommer fram till att återställa dagarna men det är ingenting säkert.

22/5 19  visar det sig att han mitt i allt detta helt har struntat i att förnya mitt avtal med rebo och låtit detta gå ut vilket är helt oacceptabelt och den här människan borde inte få lov att arbeta med att hjälpa människor, det är inte vad han gör.

Detta mail skrev jag alltså till socialtjänsten när det redan hade varit mycket problem för 6 månader sedan, sedan dess har jag med ganska mycket besvär försökt se till att alla jag haft att göra med skall ha läst mailet innan vår kontakt. Det har varit mycket svårt att få dem att svara på om de läst eller inte och om de har det är det än desto vidrigare hur dom inte har tagit det med i beräkningarna på sina fortsatt förnedrande sätt att svara utan att hjälpa till överhuvudtaget.

Vad Kejsaren IVO sa?

Han  kopierade  vad social förstörelsetjänsten sa som om det var absolut sanning och förbipasserade varje nyckel ord I min överklagan med besked.

Några månader senare skriver jag ett nytt klagomål till IVO, i lite mindre affekt och kort statisk version. Så mycket så som det blir när det är skrivet ifrån mig.