Som ett fyllo.

Går in och ur det psykotiska tillståndet och undrar vad jag sysslar med. Inser vad som sker men kan inte göra någonting åt mitt beteende. En del av mig till och med gillar det och även det, är skrämmande.

Jag förstår att jag har hamnat i en psykos. Tror nästan själv att jag skojar när jag några sekunder då och då återfår mitt medvetande, men inte kan göra någonting annat än att släppa taget igen. Livrädd får jag låta tillståndet ta över.

Jag ser ljusen på en polisbil komma rullande emot mig sedan försvinner jag igen.
Tills konstapeln står rakt framför ansiktet på mig. Han ser på mig med avsky i blicken och frågar väldigt besviket och nedvärderande, vad jag gör. Ja, vad gör jag? Ska jag kunna svara på det?

– Sjunger, hör du väl (?)

Nästa gång jag tittar fram sitter vi i en patrullbil.
Lilla konstapeln bredvid mig.verkar inte se rädslan i min blick alls, han tittar på mig och verkar tro att jag skämtar eller gör detta med mening, som om jag kunde göra någonting åt det. Hans blick visade tydligt vad han tyckte om mig, det fanns ingen empati där. I efterhand ser jag att hans hårda sätt var vad som skickade mig till en annan, argare plats i psykosen.
Jag må ha varit lite störig från början men aggro var jag inte.

Nästa gång jag vaknar är de plötsligt väldigt många på mig.
En i varje lem. (!) Jag fullt ut panikslagen.
Den vreden som nu kom ut och finns i mig har alltid funnits där och jag har spenderat hela mitt liv med att förstå den, tämja den så att den inte går ut över andra, allt.
Den gick bara in över mig.

Tills jag imploderade.

Var väldigt rädd, ena stunden trodde jag att min hjärna hade gett upp, nu hade jag alzheimer, sedan någon annan typ av dödsdom.

Minns inte att vi bytte bil men någonting händer på vägen och när jag glider in och ur märker jag att jag är aggressiv nu och de har fullt sjå med att hålla fast mig. Klart att jag blir arg och mer panikslagen av att inte kunna röra mig jag får inte loss energin från mig på annat sätt än rörelse. Jag har svårt annars om bara fel person tar i mig, att hålla fast mig är det farligaste du kan göra.
Hade den första blick som mötte mig och skulle ta hand om mig i ett sådant tillstånd varit en mjuk och förstående än så hade jag inte blivit aggressiv det är jag ganska säker på. Men ingen utav dessa människor hade minsta lilla aning om hur man hanterade situationen.

Inte med våld!

Varje gång jag kommer till upprepar jag mitt namn, att jag är en människa, jag är inte sån här annars, jag är sjuk nu, jag har psykos, det går över, jag är en människa, jag är inte aggressiv annars. Detta dels för min egen skull och jag hoppades samtidigt att jag lyckades säga orden högt så att de hör mig.
Det gjorde de, fick jag reda på efteråt.

Det luktade inte alkohol och jag hade inte druckit, är helt säker på att de förstod det och i efterhand fick jag även det bekräftat. De borde ha tagit mig till ett sjukhus. Istället vaknar jag upp i dörröppningen till en fyllecell.
Hinner bara tänka, – skall jag in där?!
Ett kalt, kallt sten rum med en orange plastig madrass längst in i ena hörnet.
Med tanke på den miljön är det inte konstigt att mitt beteende blev värre och vidrigare.
Jag speglade omgivningen. Vägrade ta på mig kläderna och trosorna. Vid något tillfälle födde jag en gangsterunge där inne. Han med hundens gangsterunge som skulle leta upp hennes familj sen och göra kaos eller något sådant. Ett eller annat om att äta hennes ansikte. Arg!
Jag giick så mycket in för det att jag trodde själv att det skulle komma en unge ur mig. På riktigt alltså. Sen när det inte gjorde det var det över och jag förstod igen att jag hade psykos igen, sådär höll det på och det som skrämde mig var att hon som vaknade till emellanåt verkade nästan lite njuta av det hela. Så blev det nog för att jag var väldigt, väldigt arg på hur de skötte det hela.  Och det här var jag som hade fått nog nog. NOG.

En fylle cell?!

(Ser ni inte att jag behöver lugnas, trygghet ..?! )
..sjukhus i brist på bättre inrättningar i det här kalla kala landet från förlängesen. ..

Gick mellan väggarna och vrålade som ett fångat djur som inte kunde uttrycka sig på annat sätt.
Detta var inte rätt miljö eller behandling för någon i fullon (panik) attack.

Vaknar till igen när jag ligger på madrassen med en i varje arm, en i varje ben, en sitter på min höft och en på halsen medans den sista kommer farandes med en tång rakt emot mitt ansikte. Hon skall klippa av mina örhängen som inte är gjorde för att tas av alls och jag förstod inte hälften av vad de sysslade med, mycket arg för att de inte förstod att jag inte skulle vara där. Jag behövde lugnas, i en trygg miljö, sova, bedövas med sinnesdämpande medel och bli omhändertagen av personal som är utbildad i att lugna panik tillstånd. Inte handlad av hårdhänta monster i uniform som slänger in mig i ett sten rum, tar av mig kläderna och sätter sig på mig.

Klart jag blev arg!  Vad gjorde jag där inne, varför behandlade de mig såhär?

Kunde inte göra  annat än att vråla på 12 timmar cirka.
Ibland bara vettskrämd, emellanåt fann jag mig i skräckblandad förtjusning över hur stark jag var.

När jag hade tröttat ut mig själv mycket nog somnade jag till emellan varven av att vakna och bete mig väldigt konstigt. Så snart jag blev mer medveten igen skämdes jag litegrann över det vilket gjorde det hela jobbigt förstås så även det var jag bara tvungen att släppa taget om. Kunde inte göra någonting åt det nu. Och ju mer jag lät det påverka mig kom tillstånden  och ticksen tillbaka igen.

Jag var utmattad men kunde inte få riktig vila på grund av att mina tankar nu började snurra istället med vad detta hade varit och försökte hantera hur man skall hantera det. Började återvända till denna verklighet man kan förklara det lite som att jag var i flera verkligheter samtidigt, jag kan svära på att jag hörde vad de sa utanför ståldörren både om mig och om andra. Så fort de märkte att jag var lugnare kom de in och ursäktade sig för den hårda behandlingen. De hade inte vetat vad de skulle göra. Nej, ja, nej, visst, ni gjorde fel i alla fall tänkte jag.
– Men jag kanske kunde få någonting lugnande nu då så att jag kan sova en stund och få vila min stackars hjärna?
– Nej, sa hon på vägen ut och smällde igen dörren.

– Jag får inte.  —

(Du är polis, för vem får du inte, din pappa ?!)

En kort stund senare kommer de in för att säga att jag släpps nu. Jag var lugnare, kunde si och så kontrollera mig, men var i väldigt skört tillstånd. Behöver kissa och inte nog med att de inte hade förstått ett jota av hur man behandlar mig innan var han på den tiden det tog mig att kissa inne tre gånger för att se om jag var klar.
Det var väl dags för nästa spektakel att ta över rummet. Undan skulle det gå.

Jag fortsätter andas. ” De vet inte vad de gör.
Vad du än gör börja inte rycka och vråla igen.”

De kan inte bättre
Det är dom, inte du!

Det går ofta till sådär när polisen är inblandad. Dom skiter i vad som händer med dig efteråt. Man släpps ut någonstans mitten i natten, i mitten av ingenting och det går inga bussar till varken höger eller vänster.

Här får det väl ändå göras lite skillnad på i vilket tillstånd personen är. De frågade inte ens om jag hade någonstans att ta vägen eller någon som kan ta hand om mig. Om de skulle ringa någon eller om jag skulle klara mig nu. Inte psyk, ingenting. Ingen sömn, eller näring för att återställa hjärnan. Varken vatten, kaffe eller mat i någon form och utan ordentligt med kläder släpps jag ut i en främmande stad utan att ens få veta vart jag är.
Det regnade och var ruggigt ute, klockan kan ha varit 10-11 på morgonen.
Iförd klänning och den stickade tröjan jag hade fått låna av Kostas som det blåste rakt igenom.
Jag hade inga pengar och hade tappat bort både min jacka och telefonen.

Släpps ut med orden gå vänster och vänster så kommer du till stan. För det första skulle jag inte till stan utan jag skulle till centralstationen. För det andra om man går vänster och vänster kommer man runt huset. Efter en hel natts vrålande och tömd på energi och med den lilla kapacitet jag har gåendes till att fokusera kontrollera mig själv så förstod till och med jag mer än så.

Vilken stad jag var i fanns det minsann ingen som tänkte på att berätta för mig.

Jag var i flera dimensioner samtidigt och vad jag hörde borde genom väggar och stål dörrar varit ”omöjligt”. Min enda slutsats är att jag hörde vad de tänkte. Jag kan inte förklara det på annat sätt.

Föreställningen bjöd jag på. ..
När han puttade ut mig genom grindarna hörde honom säga/tänka? att, hon var ju ganska rolig.

Kall och spänd gick jag längst husväggarna för att undgå människor och den kalla vinden. Samtidigt lite smidigt se om jag kunde hitta en fimp att stilla mig med. Denna situation skapade spänning på alla möjliga plan och det tog inte många minuter innan mitt upprörda tillstånd var tillbaka. Att försöka göra sig osynlig när man vet att allt syns och att folk antagligen blir lite skrämda av ens uppenbarelse,  tar på krafterna.

Tillslut kände jag igen mig.
Jag var Trollhättan.

Kom förbi en Ica butik som var öppen så jag gick in där en stund för att värma mig och lugna mig lite så att det inte skulle bli värre. Hela tiden var det som att det var någonting bakom mig, på höger sida som jag var tvungen att fäkta av. Det gick inte att dölja mitt tillstånd. Försökte se så snäll ut jag kunde och även om jag var väldigt rädd och ropade till ibland lyckades jag förklara för den ena, yngre kassörskan att det är okej. Jag är inte farlig och skall strax gå igen, jag behöver bara värma mig lite och lista ut vart tåget ligger så går jag sen. Det var okej för henne. Hon bara vänligt undrade om hon kunde göra någonting för mig. Med den andra tanten var det värre, hon gick runt mig som en hyena och tittade ogillande hela tiden vilket gjorde mig upprörd och då blev det fort värre igen. Jag försökte så lugnt jag förmådde säga till henne att hon förvärrar situationen, – jag lovar jag skall inte äta upp dig, snälla sluta glo sådär.
(Med färre och väl valdare ord förstås)

Hon ville inte höra mig.

Samtidigt såg jag hela tiden, i varannan person, Mr björns form. Varför, om han nu stod där kom han inte och hämtade mig? Jag förstod ju att det inte kunde vara han men eftersom jag är hoppfull av naturen och inte hade så mycket annat att hoppas om så ropade jag ibland till. -Kom nu, jag fryser, jag är rädd, kom och hämta mig.

Jag visste inte vad jag skulle göra helt enkelt och om det fanns en chans att det var han i någon av dem som jag såg så kunde han väl komma och hämta mig då, snälla. Det enda jag ville var att någon skulle ta mig till en trygg plats.

Polisen kom.

Plötsligt stod de där. Trevliga nog men jag kom ju just ifrån deras kvart så de hade ingen aning om vad att göra med mig, till slut fick jag skjuts till centralstationen. På vacklande ben och med skakiga sinnen släpptes jag på stationen. Slank omkring där i tunneln en stund sedan jag listat ut vart tåget går. Varannan person såg fortfarande ut som Björn. Men ingen kom. Stod och speglade mig i hissfönstret ett tag och försökte klura ut ett sätt att hantera detta.

Vad var det som hade hänt med mig egentligen?

Jag brydde mig inte så mycket längre om vad folk såg. Konstigt nog verkade de flesta vänligt inställda och jag var för upptagen med att inte frysa ihjäl eller skrämma livet ur varken mig eller någon annan för att bry mig om hur det såg ut. Jag frös och blev otålig, kunde inte kontrollera mina impulser helt så tillslut ropade jag lite tyst på tåget att det skulle komma nu. – Kom nu, det är kallt här. (snyft)  Tittade upp ifrån under tröjan för att se att de flesta faktiskt såg mer roade och medhållande än rädda ut, vilket var skönt. Tåget kom. Jag satte mig längst in i en rad av tre tomma säten, gömde mig djupt nere i tröjan och somnade lite, stängde ner. Hoppades att konduktören inte skulle börja bråka med mig om att betala. Det gick bra, vaknar upp strax innan Göteborg.

Väl framme visste jag fortfarande inte riktigt vart jag skulle ta vägen,  hade fortfarande inga pengar, inga cig och jag var hungrig. Att åka och sätta mig ensam i en tom lägenhet på Hisingen utan mat var inget alternativ. Det var dessutom där allting eskalerade innan jag åkte ut till Björn i Västerlanda så det var inte på tapeten.

Jag bestämde mig för att åka hem till mamma. Hoppet är det sista som lämnar människan och jag tyckte någon gång, om min mamma kunde erbjuda trygghet en stund borde detta vara den stunden. 60 bussen till Masthugget, när jag kom fram och ringde på porttelefonen svarade Tomas igen. Jag hann inte så mycket som att säga hej innan han tvärt sa nej vi öppnar inte och la på. Igen. Eftersom jag hade varit där några dagar tidigare och detsamma hade hänt blev jag mycket frustrerad. Försökte ropa på mamma att hon kunde bry sig om hur sin dotter mår. Förstod hon inte att om jag kommer igen några dagar senare att det kanske är allvarligt? Att jag behöver henne?

Ensam och  övergiven igen, i de värsta av tillstånd.
Men jag tänkte inte ge mig.

Tillslut kom jag in i porten. Så vänligt jag kunde pratade jag i brevlådan. Sa att jag har haft en psykos och att jag inte mår bra mamma. Det är kallt ute. Jag förväntade mig inga stordåd men om jag kunde få en tröja en macka och kanske en cig så kunde jag väl gå igen då. Mamma har själv varit med om någonting liknande, även han. Så detta borde de ha tagit på allvar. Jag behövde min mamma.

Tystnad. Inte ett svar ens.

Satte mig ner för att se till att jag inte hetsar upp mig och börjar vråla igen.
Grannen kom ut lite oroligt.
Förklarade lugnt vad jag gjorde där.

Tre minuter senare kommer polisen. Huff å ..

Hej, Jo konstapeln det är såhär att jag har haft en tuff natt. För några timmar sedan kunde jag bara vråla, så snälla ta det lite lugnt med mig. Jag är hungrig och fryser, min mamma bor här jag behöver bara lite hjälp på vägen.

Snart fick jag bli upprörd igen där jag satt med en polis seglandes över huvudet på mig med en nedvärderande blick och tre stadiga kommentarer efter varandra om att jag ser pundig ut. Utan att först låta mig förklara. Små ryckningar kom tillbaka när jag blev uppspelt men lyckades kontrollera mig ganska bra och förklara läget ändå. Fortfarande sittandes för att hålla mig lugn men tillslut fick jag ställa mig upp för att fördela balansen på läget.

Lilla polis fröken gick direkt in i lägenheten, så det var väl han Tomas som hade ringt förstås.
Strax hon kommer ut igen vill de eskortera mig av området. – Jo. Men skulle du kunna fråga min mamma om jag kunde få en jacka en macka så kan jag gå vidare i lite bättre skick. De behöver inte släppa in mig.
Nepp!  Det kunde hon inte göra. Inte direkt ett konstruktivt möte.

Nu skall vi följa dig härifrån och se till att du inte kommer tillbaka. Om vi tror att du skall gå tillbaka måste vi ta med dig. I hissen blev jag så arg att jag högt ropade att jag skulle döda Tomas om han fortsatte ställa sig mellan mig och min mamma såhär. Polisen reagerade inte ens på mitt mordhot. Lustigt.
Vi gick över gården medans de utredde om de behövde ta med mig, om risken att jag skulle gå tillbaka fanns.
– Nej det är lugnt varför skulle jag vilja gå tillbaka till en plats där jag är oönskad. Och att följa med er till någon cell som skickar mig till gränslandet hulken igen är inte aktuellt. Jag har någonstans bättre att gå till där jag alltid är välkommen, är det ingen hemma lägger jag mig i skjulet eller i hängmattan så länge.

De var tvungna att se mig gå. Så jag gick.

Tillbaka till Gandalf i Gamlestan.

I am Worthy of love.
Darrar som ett asplöv

Whops
Har glömt deklarera.
Igen.

Många gånger har jag tänkt att om jag bara ligger här och dör nu, eller går rakt ut i skogen och försvinner.
Ingen hade märkt nåt på länge länge. Ingen vet var jag är and I like it like that.

Don´t blame the horse. Ask yourself why you keep going to the circus.
I skolan brukade vi sudda, sudda, sudda bort din sura min med suddegummi på händerna så att det
blev snygga brännmärken. Och när jag blev kär i en kille ristade jag in hans initialer på min arm. När
jag inte ville vara kär i honom mer suddade jag ut det hela med en trasig glasspinne. Lite senare i åldern. Var det enda som kunde få mig att gå igång, smärta. Now bring me something to attach my pain to.
In my dream, there are a bunch of tiny dancers in a dark bar.
I say to some gubbdjävul that now I would have reacted differently to that call.
My father walks by, he doesn’t care. Where is my mind? This fucking guy. He is following me around. Or am I following him? He is there every time I turn around. What does he make me feel? What is it that I need to heal? Suspect penetration. You met me at a very strange time in my life. Himmler med ögonen. I am facing the answers head-on. Whether I like them or not. This Is a prison break.  Smed men ingen smitare. Du hörde nog rätt men du tolkade det fel. Det är lugnt, sånt händer.

Last night in my sleep I exploded. Somebody goes 1, 2, 3 BOOM. My body jumped up in the air. Kinda woke me up. He goes; and they will understand you because they have been through it.

Sköldkörtel problem. Because I am sad and stressed, oppressed and suppressing it, pressing it.
It turns into a digestive problem. I am successfully digesting all these hard emotions and feeling my sadness until it tells me what it needs to transform. I am doing this in the bathtub, about a million times a day.
Probably. It just need some validation. In my case, a fuckload of it. Den sista tiden har jag funnit mig hållandes beskyddande om min mage och lgegat i badet med händerna om sköldkörteln sådär som man ser på film kvinnor gör när de känner, efter. Det slog mig först riktigt idag har varit lite utomstående i min kropp igen.Gör för många saker samtidigt och glömmer lyssna. GRÖN mat. Det visas mig massa grön mat, som jag glömmer överallt.
Vad som kom först? (den smartaste sköterskan i världshistorien)
Pyttsan. I AMENDING THE OPPRESSION:
Motherfucking all of it. I AM MANAGER
My real self is a raving maniac and I would not have it any other way.
How my shadowas reacts to pretty much everything; is some motherfucking ass shit. !
Higher me; kinda agrees.
Ego. HELLS YE. LET’S BURN IT ALL TO THE FUCKING GROUND!
My autistic inner child; folds a paper airplane while doing the rain dance.

She said. That I am not allowed to speak about this because my skin is not dark.
No, it´s not, but my heart is.
And he. Out of thin air comes around babbling something about when racism was “big” whatever that means. Here in Sweden. -92. None of this is written because I enjoy it or is in my opinion somehow. I don´t do that. But shit got stuck to me due to a series of motherfucking circumstances and needs to be expressed.  I will never ever let any of you make me doubt myself ever again. This energy is coming from somewhere.
Just because you can´t, don´t, or won´t see something.
That does not mean that it’s not there.

If 90 Percent of the population is sad.
An empath explodes.
I talk to dead people. Spirits and “gods” don´t judge. They teach.
People. People. People judge.

Fucking hoomans. Coming here raping my planet.Destroy my pussy, WITH CONSENT not my planet ! (partially stolen art) Stupid shit. Om det är någonting jag inte uppskattar så är det obefogade goda råd och upprepning. This is some stupid ass shit som ingen skall behöva säga till någon alls. Det jag vet vet alla. Feed me! It is the soul that is hungry. Not the body. Personally. I really don´t want to eat money. Because that is disgusting.

If you don´t need anything.
Then you are spoiled.

When I say something I say it with love.
When I am silent you should be worried.

Walk consciously, tread carefully.
If you don´t wanna be struck by lightning, you see?
Because Mama doesn´t fuck around. And you don´t really wanna go to war with mama. Do you?
Well, it seems like you already have. I am the punisher.
I punish her. With love. And some hardcore resolution.

Me: I would like to be happy, please.
Gods: Best we can do is not angry
Goddesses: That’s not good enough.
Me: Throws up. Fuck the lot of you´s :/

I´ve changed so much even my handwriting is different. Then again sometimes it’s not even me. Higher me writes beautifully and in straight lines, all looks neat. Sometimes it´s some Russian coming through with handwriting that resembles my grandma’s crows. Though when it’s her I can feel her love very clear in the room as in the choice of topic and the words. Today. My grandfather is hammering away at me. Writing letters of complaint all over the place. He always had very many important things to set straight. Nobody understood him.
SS healing ancestral trauma.
I slutet av helvetesfärden och helgen som är den egentliga kärnan den här boken och jag hoppas snart
äntligen att den röda tråden har trasslat ut sig lite, landar jag till slut i allafall hos mister terrorister. Han börjar ganska fort, direkt prata om någon galenskap angående att bryta loss land som har tillhört
karelerna yada yada ladidi ladida och så fortsätter han med att berätta för mig saker som jag inte har
undrat om angående förintelsen, vad som egentligen hände och allt det där andra som jag inet ens vill
ha i mitt system. Han hade träffat min morfar den gången för länge sedan när vi var ett par och nu
hade det tydligen gjorts någon research angående någonting som min morfar hade berättat att han
var med bland de första som kämpade mot hitler när de ockuperade ungern. Jag minns inte vad det
var han kallade dem. Silverkrigare? Kanske. Ett tag innan innan hela explosionen överlag. Det är ju inte bara de sista åren som varit tuffa, det är bara då som bägaren sprack, umgicks jag lite med en kille ibland som även han fastnade på att researcha hitler, vem han verkligen var vad som ”verkligen” hände. Han blev mer
och mer insjunken i detta och provocerad. Människor kallade honom rasist samtidigt som han har två
barn ihop med en nigress. Två döttrar. Som han nu var en del orolig över. Det hade skett något typ av
övergrepp på en skola i närheten. Men då killen var från något av känsligt land (jag skriver så för att jag inte minns) Ingen vågade ta i ämnet blev det flickan som blev dess ännu mer mobbad, utstött och HON fick byta skola och om jag inte minns fel till och med flytta. Rättvist?

Jag förstår inte riktigt varför alla är så intresserade av vem som led mest under förintelsen. Alla led
nog under olika former, ingen, som skadar andra mår bra av att göra det. Well det finns kanske en och
annan, några av karaktärerna i den här sagan är jag fortfarande osäker på men men de flesta gjorde
väl som dom gjorde för att rädda sig själva och sina familjer och/eller för att de just då inte kunde se
helheten av vad det verkligen var som pågick. Det verkar som om det inte riktigt framgår att om alla
bara tänker på sig själva, angående någonting som hände då. Så ser ingen någonting i nuet medan
samma sak sker igen. Om man ser lite till helheten.

I natt i min dröm hade jag hamnat i undre källaren i mitt tillstånd och jag bedyrade att jag föredrar
den översta våningen mer. Mitt tillstånd är svart vitt, det är utan nyans. Jag tänkte att då har jag i allafall mat så jag kommer nånstans. Men där jag hör hemma finns inga sånna besvär. Jag har varit där förut och jag känner platsen väl. Platsen där jag bara är. Jag bara är.
Freedom of thought
Free dumb of heart
Freedom through art
Freakxpression.

The only valid nation is IMAGINATION.
I am. Very afraid of the people FOLLOWING THE LAWS.
And how he got the whole population working for him, without even knowing it.

När jag fick sparken mitt i natten av min chef som annars själv tog stora lass med tjack och drack öl
under bilkörning. sa han; Du har nog varit ute i skogen lite för länge. Under den helgen hade jag hunnit få inbrott i hans bil, tjyven snodde allt Mdma jag nu fick skulder för
och värre blev det ännu mer sedan jag litade på en “vän” som skulle hjälpa mig med detta men istället
hjälpte han sin medelålderskris sätta på små flickor. Hade också nästan flyttat in till någon snubbe
med mina sedvanliga lådor och boxar med andra lådor och boxar inuti som jag blev mästare på att i
mörkrets hastighet flytta någonstans och ställa till dom som om dom alltid hade stått där. Tills en dag
eller två senare när det blev dags att rymma igen. Nepp, inte länge nog ! Jag har inte varit i skogen länge nog
Men snart, snart är jag framme där jag bara underhåller vad som får plats på mig att bära dit mina ben går. Resten äv bagaget är övervikt och kostar för mycket.

Den här teatern kostar på alla sätt för mycket.

Mongo,från Kongo.

Somebody told me a racist is a racecar driver.

När jag träffade han den dära pappan för första gången då, på 22 år. Någonstans där inne kände han behovet av att yttra att han den dära djävla hitler. Österrikaren. Han hade minsann inte någonting att hämta hos Österrikarna så han fokuserade på Tyskland. Ah. I am ”of ” all these places. So now then where do I fit in?
Answer: I DON´T And I am not interested in the ACT OF FITTING IN.
Mama doesn’t need more actors, she needs healers. A healer is somebody who is willing to rip themselves open. Over and over and over and over and over and over and over and over and over and over and over and over and over and over and over and over and over. Again. Healing. Is not a pretty business.
* Farts loudly. Rummet luktar äggfis och rök. Kaffet smakar blaskigt. Någon säger; vädra dig.

And I am extremely kind. Until I´m not anymore.

She. Was staring intensely at me, and that´s about all she ever did. Staring at me like I was a piece of meat and attempting to control where I followed my feet. At one point she went on with threatening me, something about her peoples and how she can control spirits. Later that day we went for a walk and I spread my ankle.
I don´t do that unless maybe if I´m karate drunk.
Horny yet? Yes very. But not for you.

Nah. Now I´m saving myself for someone who appreciates the fact that I wish I had a dick. But I´m not gay. A healthy-sized dick then if you please. Because apparently, it´s all about the motherfucking dick size.
I´m not paying for that.

Jag kanske ser snäll ut men mina bubblor smattrar inte för vem som helst.
I don´t care to get a little bit wet. I need the Niagra falls kind of wet. Or nothing at all.
There is a big difference between using other people for masturbation, and intimacy.
She drinks the coca-cola, she can´t tell the difference yet. (stolen art)
He rolled his eyes at me because I didn’t get beaten.
How would you like it if I broke into your asshole/ass soul?

I am on a quest, on a hunt, on a seek. I look, try to learn how to live, lust, and lean into
moments of stillness content in just being. I try to be better, a little better, always better. A little less of a mess. Maybe if I put it that way. Maybe they will understand me then. Maybe if I say it backward and as slowly as a small bee, bzz´Zzz ah maybe then, I won’t scare them. Man. I don´t understand them. I don understand anything. False advertising. När man är liten så skall dem liksom ha en till att börja lära sig köra/cykla trehjuling. Har du provat att köra trehjuling någon gång? Det är inget styr på dom och allt går åt fel håll mot vad man tänker sig med rörelsen.When I don´t understand something I gotta ask don´t I? How else am I expected to learn? Google? Alexa please tech me the people play. It seems.
Turn on
Tune in
Drop out
What you GIVE is what you GET. I respond to ENERGY: PERIOD.
And OH MY GOD I need a motherfucking hug!

I have faced my true face and I see your deception games.
Beware of the light that shines to true. It might possibly be trying to kill you.
Now I have had the absolute worst time of my life, but it had to be done because somebody tried to put baby in a corner. And that. Is just not happening.
If you are feeling like you need to walk on eggshells around somebody in your life.
Then you are BEING MANIPULATED!
Now, who I am in this motherfucking circus?
I am. Healer. It´s do or die for me. Dissolving the block with some badass compassion. I understand myself, completely and I am taking charge of this spaceship. The. Motherfucking. END.
And brother. Culture. Is not your friend!
She is a boxer; she helps with the boxes. (pip) lämna ett meddelande efter tonen så ringer jag upp när jag tål telefonen igen. And the missing piece is my fear of intimacy.
This is not news to me, but now I had to face it. Scary shit. Uggabugga.
Tinkerbell. She almost dies from a lack of attention. So she makes some up to survive.
She might be blonde, but she´s not stupid. ADD/PTSD Her brain cells have just wandered too far apart. Connection error. Fem miljoner bitar på mitt pussel. Shit got complicated.

 

När vi fortfarande pratade vart tredje år sa mamma alltid “jag älskar dig” i telefon.
Kunde aldrig säga det tillbaka.

 

PTSD  (physical abuse vs psychological)

– How you feeling.?

I think I’m hungry.
Also got shot in the kidney.
Both of them.
I Think.
Therefore I´m hurt.
In the head.
I´m hurt In it.

Maybe got shot there too.

Chex for injury trace and on the floor for blood.  

 The holes that assemble you, are the ones that assemble them, too.

 I have seen everything in me that I am able to see in you.

And It’s all Its own kind of beautiful. 

No. Strings attached. 

Greetings from the fool

 

Everybody:
Oops, did I do that?
Again.

Kvinnor som hatar män.

Now I don’t know about you, but when I see something beautiful I tend to keep looking as long as I can before It disappears again.

 

Getting possessed by the collective unconscious. Odin.

Come again?

What was that?
I`m sorry I don´t understand you I don´t speak assholian.

I will get up on these whores, and I will write.
Until I can´t no more.

Häromdagen vågade någon prata med mig.
I immediately knew that was a good sign.

14 jan T – 5 days = almost 2 years.
And I felt it let go ye ster day.. för tredje gången gillt.

One. To go. To go. Wantoogo

 

Universum saknas och det är en trollkarl för mycket.
Eventuellt en för lite, beror väl lite på hur en ser det och vem som tittar.

Miles Davis is coming through.
He tells me i need to motherfucking talk about it.

Motherfucker.

Aj, där bet jag mig nästan i tungan

Men bara nästan.

Rätt åt mig.

2 År är lika med 17 532 hour

I always had my toolkit. Just had waaaay to many tools and used them all in the wrong way. Putsa bort lite rost, ketchup och pannkaka. Det är nog inte såå gott tillsammans men om du ger det till mig när jag är hungrig nog är det sak samma. Det som framför allt måste gå är den osunda oviljan från att använda vertygen på rätt sätt. Självskadebeteende. Ut ur min låda !

I .. AM NOT A DISORDER:
You are !
a disorder to me.
DUMBASS

The Devil came to visit me.
He held me tightly in my dream.
He´s got my back apparently.
04:04 or 06:03
He tells me what I need to hear.
Ands shows me what I need to see.

My Devil is a big black bear.
And he keeps me inside of him.

He keeps me.
Inside of him.

When I was little I used to pretend that the one who loved me could see me going about my day.
Now it really doesn’t feel like I´m pretending anymore.
Maybe I knew all along what was going to happen.
And all this time.
I was practicing.

 

About schizophrenia.
Be kind to yourselves.
If I talk bad to me, my helpers will too.
To prove a point. Make me see.
How I choose to interpret it is up to me.
I probably could have become Lara Bundy from this motherfuck of an experience.
But instead, I did this.

Love yourself.
Nobody else is gonna do it right.

Except for your helpers.
But it has to start with you.
Or else.
They will become confused too.

DO NOT CONFUSE THE COSMOS!