När jag var liten trodde jag man kunde lägga en bok under huvudkudden och absorbera dess kunskap så.
Lena Skog (med ett o !) / 7 år (Gympalärare)

Mamma brukade säga att jag är söt när jag sover.
Det kanske jag var, skönt för henne att slippa mig en stund.
Men i min verklighet var det ännu värre där.
Brukade vakna helt grå i ansiktet efter att ha gnisslat tänder hela natten.
I många många år brydde jag mig inte ens om att lägga mig bekvämt. Vad jag än gjorde var jag alltid halvägs upp i luften. Även när jag sov.
På morgenen var jag ofta tröttare än förut.

Innan jag en blev gammal nog att man skulle betala tankdläkaren själv, frågade jag chefstandläkaren som var uppsatt på updraget mina tänder. En underlig man, vet inte vad han rabblade för några ramsor när han jobbade men han var i en helt annan värld, kanske den där tandfen finns.
När jag frågade honom, om jag inte skulle ha tandställning för mitt överbett. Eftersom jag förstod att mina tänder fick ta ganska mycket stryk redan då.
Nej då tyckte han till en tonåring. – Alla snygga modeller i hollywodd har överbett.

Enligt mamma skulle det tydligen gå över när rätt man kom ridande.

När han kom, ridande på sin cykel, råkade jag skuta honom av den.
Försökte förgäves plocka samman honom igen men han var liksom trasig sen.
I´m Sorry !

Feeling ADD?
Press shift
.. and delete space between brain cells that drifted to far away from eachother.

Budskapen, programmeringen som jag fick hålla till godo med från 2 års ålder blev;

Taken; Not wanted
If wanted; Then for your body.
Pappa;  Hotfull, aggressiv miljö av brist och förbud. Ex att hämta mat själv om jag var hungrig.

– Du skall göra detta, nu, helst igår och perfekt, på mitt sätt. För annars. ..
Och ” Din mamma. Hon (/du) Har aldrig haft någon aning om någonting, fattar inte hur världen fungerar. ”

= FUCK Authority. (in the .. ) Mmmoneyhole. 

Mamma; Distanserad, deprimerad, isolerade sig helt från allt som kunde trigga. Allt och alla alltså. Inklusive mig. Kunde inte förlåta och gå vidare.
Släppte aldrig taget om sitt trauma och kunde därmed inte validera min sorg.
Kunde heller aldrig släppa taget om sagan om den ”pappa” som aldrig fanns.

Meddelande; Vill du göra någonting får du göra det själv, och det kommer antagligen gå åt helvete och vara jätte svårt, jobbigt och göra jävligt ont. För alltid.
Allt, är ditt ansvar. Både din egen lycka, och alla andras.

Men se, de där psykopaterna glittrar så vackert i månskenet.

Feel free to do whatever you like to me. I will take it, pretend to like it and I will say that I am fine.
So let’s see now, what is the difference between Love, sex/intimacy, and violence?
Eh. (klichevarning ala Beverly Hills) Jag så klart, låtsades alltid att jag var Luke Perry.
ANKNYTNINGSPROBLEM SKOJAR MAN INTE BORT.
”Vem är du vem är jag, leker rysk roulette med kärleken.”

Familj; The ones who are closest will hurt you the most.
RUN Forest RUN.
And if you can´t run. HIDE
Beware, everybody lies.
Salt and sugar looks alike.
And everybody goes away.
But thats ok.
I like pepper better anyway

..Now Fuck off. Good Luck and bless you, try not to make a mess.

Then. Life happens.
”CPtsd” – Med stress som drivrutiner och motståndskraft med poesi.
Ett helt liv av självsabotage.
Jag anpassade mig genom att bli missanpassad.
Som en bananas.
En mutant.

Well. I´ve got a ”new” message;
FUCK YOU!
It’s my way or the highway.
And I choose to FLY

..well. It’s not really my way, is it?
It’s the spirit way.
I am, just a passenger.

I am, the motherfucking Hitler of kindness (The aggressive) who motherfucking hates violence, with a vengeance.
Psychologic, energetic or otherwise.  All kinds.
Setup; Healthy boundaries and Integrity. Pip pip
What doesn’t kill you, makes you weird at parties. ..
Re:member to kom ihåg .
Bara för att jag tänker högt om mig.
Betyder inte att jag tänker att du står lågt.
Det enda som är föbjudet i min värld.
Är grymhet.
Mvh. Fröken svår.

I can be a bit judgy, apparently.
Because I was judged, probably.
See it is not you that I am judging.
It is always me. But, then again. Also.
To be fair.
That’s not really the real tru truth.
I´m just a hurt woman trying to heal the wounds. (Womb)
.. Och allt förstås är gubbdjävlarnas fel.

Det var någon som sa till mig, mitt i kaoset som blev det vulkanutbrott som den här boken är.
(Fortsätt läs på egen risk. !)
Och detta då sa han utan att jag hade nämnt någonting om någonting som helst angående de obehöriga inkräktarna till tankar som hade infesterat mitt sinne och skrämde vettet ur mig.
Att fördomar är någonting som alla har.
Mmmh. NEJ. Inte jag!

Jag vet hur det känns att alltid bli dömd skevt och bli (ofta medvetet) missförstådd.

Har inte rest så mycket än, fysiskt, som jag skall göra så småningom men när jag har kännt efter med min mage och rest runt i världen i min fantasi har jag alltid kännt att jag hör hemma överallt.

Så jag tror det stämmer bra så som Gandalf säger.
People will be people.
Och det är ingen skillnad någon annanstans.

”A great many people think they are thinking when they are merely rearranging their prejudices.”
(William James)

Det här är ekot

Universum saknas, och den saknade delen finns hos socialtjänsten.

Första order för att inleda detta lite enkelt och lätt.
ATT de inte lämnar över sina j ´la ärenden med bakgrundsinformation.
Och om de gör det varför ingen av tjänstemännen gör sitt jobb på riktigt, utan att jag som stressad cptsd problematisk patient skall behöva göra både deras jobb och mitt ?!
(Jag vill ha betalt!)
Sådana konversationer gör ju ingen bekväm/
Nähä, men tack då så mycket varsågod och välkommen till mitt liv Cecilia Lind.
Jag är inte heller bekväm.
Jag behövde HJÄLP men så igen då, och igen, provade jag, och så provade jag igen.
Tills jag nästan rann ut i sanden själv.
Fann mig plötsligt på nästa vilda rytt. Svajandes på ett trassligt halmstrå på en okänd åker någonstans. Ofta på flertalet någonstanser samtidigt då jag i helt totalum befann mig på tvärkomplex ptsd high fullon survival mode. Opererandes på en avatar som kunde way way mer än vad jag visste att jag hade lärt henne och därav åtog sig desto lika mycket, intryggad i falskt självförtroende av adrenalinruset som kroppen serverade henne. Strapatserar vidare med framtidsplanerna som om ingenting hade hänt. När jag i själva verket hade haft bäst av en lobotomi och en skvätt jävligt kokt koksalt i ögat för att vakna, och se mig själv stående upprätt som servitrisian på ett café någonstans i Norge och alltså inte liggandes i en vatten tank på LSD som trauma behandling. Detta är ingen netflix serie. Utan där står jag där bakom kassan som en måltavla, uttittad av människobabianer som undrar vad de vill ha till kaffet. Skall skriva noshörning på svettig norska nnorjldstnjioghjliiiinggiig. Ja! – Det står noshörning. Inte fan står det väl fågel i alla fall?
Blev min respons på den allmänna mobbingen som pågick. Jag är van.
Det man tillåter fortsätter, och även om man försöker säga till.
Om man inte vet hur man talar apianska, så kan man inte konversera med apor heller.
För apor, dom är bara intresserade av banana, så som män i skor bara vill ha pengar. A. plus. B är lika med 5 blåbär. Ursäkta vad sa du vem vill du vilket bord skulle noshörningen stå på? Finn ett fel i beordringen och börja om helt från början på ordern. Fråga babianen igen vad den vill betala för, förutom min offentliga förnedrings show som pågår. Om inte annat inombords där jag ser förvånansvärt dåligt under stress och utan glasögon. Undrandes hur i hela friden jag ens lyckades ta mig tre hela rundor av att gå på intervju med manfolk i en hyrbil bil som jag körde fram och tillbaka men sedan inte ens kunde betala för. Flytta med mig dem dit, -stort misstag. Fixa lägenhet, flytta in, börja jobba. Sedan inse att backen upp hem jag skall vandra varje dag och varje kväll är ett högt fjäll där skall jag gå själv och vägen må vara hindrad av att bli påstött av farliga narkomaner.
Blir ännu lite vuxen mobbad av otacksam medboende pojkfitta som försöker intala mig att jag inbillar mig. Flyttar ner för backen men är i ganska konstigt skick kan inte uppskatta någonting på riktigt som jag inte förstår att jag skall förstå.
På riktigt.
Bakar knäckebröd
Sårar väninna som jag bor med massivt.
Rymmer helt plötsligt innan jag nästan hann säga ja till han sötnosen i hörnet som behövde uppehållstillstånd.
Går ut på en minuters paus, ringer en vän.
– Du måste tänka dig ur detta, allting är okej bara andas och vet att du är inte en bomb.
Känslor är inte farliga du kommer inte sprängas.
Lägger på, går in igen bara för att bli föremål för män i skors vilda sätt att leka med den redan utsatta flickan bakom kassan. Hyperventilera utan att höras synas eller märkas, -det är det eller dö.
Jag finns fortfarande. Denna bok är bindande bevis på att jag finns fortfarande och jag har det förhållandevis bra, inte tack vare er.
Då skall vi se om jag kan få tag på någon slags chef här på andra änden för att påminna dem om att jag är en människa på andra änden av deras värdelösa jobb insats. En människa som behövde stöd.
Jag glömde söka stöd för trygghet vid trygden i Norge, jag hade för bråttom hem.
Hem till vad vet jag inte men jag hann inte med mig själv i alla fall, det är ett återkommande scenario men vad skall man göra det var många år sedan första gången jag insåg att det inte finns någon kompetent hjälp att få. Tyvärr behövde jag nog hjälp ändå och att lägga sig rakt upp och ner på Järntorget var inte ett alternativ.

Jag rymde hem? Inget hem här, ingen hjälp här.
Tack Sverie. Tack för ingenting.

”Equal rights for everybody does not mean less rights for me” (någon)

Fire, walk with me.