”In the middle of completion there is a flower on fire”
(MiSt)
This is written from a broken soul, trying to break its own heart to get whole.
I do not fucking belong here.
/ Fin without def.
För att det finns inga avslut i naturen.
Döden
Mamma gav upp och dog
Hon lät mig dö
Övergav mig igen och igen.
Hon kunde inte bättre.
Jag försöker återuppliva henne.
Försöker fortfarande.
Förhoppningsvis lyckas jag tillslut så vi kan skriva barnböckerna för vuxna tillsammans, som vi bestämde.
Nånting hon lovat tycker jag allt hon kan hålla så vi kan leva om så bara en på riktigt lycklig dag tillsammans för att väga upp all död.
Jag kommer fortsätta försöka tills jag dör.
Pappa ville döda mamma.
Han dödade mig.
Han har nog förträngt.
Men även han kommer få möta sitt öde.
Även om det blir på sin dödsbädd.
Jim ville döda mig.
Jag dödade jim.
Det var meningen.
Han älskade mig sa han.
Jag var tvungen att ge igen.
Jag dödade Ailo.
Det var inte meningen.
Ailo försökte döda mig.
Många gånger lät jag honom döda mig.
Doch bin ich immer wieder aufgestanden.
Han lät mig dö men lät mig inte gå.
Jag gick till en exorsist till slut.
Tre små ord för att få komma hem igen?
Dra åt helvete?
Vi var alla Döende
Jag visste om det.
Dom förstod inte döden.
Jag ville visa dom den.
Björns mamma dog.
Jag dödade hans barn.
Det är 11 år sedan.
Sedan dödade jag 2 barn till.
Bättre de dog innan än lida döende i denna värld.
Det kändes inte säkert att tvinga dom att komma hit.
Jag kunde inte skydda dom det hade varit tortyr.
Döden är gratis.
Livet är dyrt.
Orm dödar kattungar.
Glad jag inte blev gravid med honom.
Dom barnen hade dött spädbarnsdöd om han inte hade dödat dom först.
Han tog nästan död på mig, med sin arme av demoner.
Hans, jag sa att jag skulle döda för dig, trodde jag skojade.
Men Hon trodde mig.
M, ta inte död på dig.
Vänner, vadå?
Ge mig ett erbjudande som jag inte kan motstå.
Många är Levande döda för mig.
Många Har ”försökt” döda mig levande på grund av sin levande dödhet.
Nej tack.
Jag ska leva innan jag dör.
Om så bara i en dag.
Devil Dick hade sett döden.
Död inombords.
Död för mig.
Mina döda väktare.
Sebbe vägrar vägra vara vissen, vi delade födelsedag tills han dog.
Alex välter och visslar.
Vappa växlar.
Mormor vågar.
Morfar vakar med kärleksvrede ..är du fortfarande arg på mig?
Göran varnar och väjer.
Helene vrålar vagg visor högt så hon hör.
Madam öl och cigarr ^vinkar.
Ni visar vägen.
..
Jag väljer, om ni vägleder mig ska jag vara uppmärksam och våga gå rätt väg.
Finns inte den vägen går jag helt enkelt av banan, och bygger en egen väg där..
”Våga vägra vägra vara vilsen i dom andras värld”
Riv mina väggar men sätt upp en värdig gränskontroll.
Skydda min person och integritet med att vara hälsosamt suspekt.
Alltid ha gränslös tillit till det min intuition säger att jag vet.
Må så ske
Så blir det
Jag skrev min fösta dikt när jag var 5.
Den handlade om döden.
Det har aldrig varit min mening att såra människor omkring mig jag har bara försökt hjälpa.
Men jag antar jag var tvungen att vara hård och kantig som Sebbe sa.
Mot mig själv.
Och så mot andra.
Aldrig lärt mig nåt annat.
Jag hade inga verktyg, ingen chans.
Kunde inte vara mjukare och rund.
Människor är mina sår.
Men.
Sår läker
Om man inte river upp dom hela tiden eller strör miljöfarligt avfall i dom bara för att få se nånting fräta.
Det försvårar bara läkeprocessen och skapar fulare ärr.
Fuck fula ärr, ..ärr är vackert.
1. Men om man inte är försiktig rivs dom lätt upp igen på samma ställe.
2. Där det redan fanns ett sår.
3. Plåster hjälper inte.
4. Det behöver få blöda ut.
5. Låt mina sår vara och gör dom inte till större sår med fula ärr.
Bara för du inte förstår.
1. Sår som inte syns är inte din ensak.
Även om dom syns är dom fortfarande inte din buisnis.
Jag säger till om jag behöver hjälp med något
1. Döm inte vad du inte förstår.
2. Förstår du inte så fråga.
3. Döm inte dig själv och låt dom andra få missuppfatta om dom vill det blir bara ”roligare” sen när dom har lika fel som vanligt.
4. Sluta låt människor stoppa dig.
5. Dom är småaktiga dumma fanskap, och det är ingen skillnad nån annanstans.
6. Fuck of på förhand , och tack!
Låt mig leva så lever du längre
Tillägnat
Alla !
I stay away from toxic shits
And Remember
Ta inget personligt
Va dom säger & gör kommer från dom
You got this
1. Du glömde bara av dig lite
Det är okej
PTSD (physical abuse vs pschological)
– How you feeling.?
I think im hungry.
Also got shot in the kidney.
Both of them.
I
Think.
Therefor I´m hurt.
In the head.
I´m hurt In it.
Maybe got shot there to.
Chex for injury trace and on the floor for blood.
Miles Davis is coming through.
He tells me i need to motherfucking talk about it.
Motherfucker.
Aj, där bet jag mig nästan i tungan
Men bara nästan.
Rätt åt mig.
The holes that essemble you, are the ones that essemble them, too.
I have seen everything in me that I am able to see in you.
And It´s all Its own kind of beautiful.
Now I dont know about you, but when I see something beautiful I tend to keep looking.
As long as I can, before It disapears again.
No. Strings attached.
I will gladly be the fool for you.
I´ts just what I do.
But if we ever meet again.
Please don´t stick your motherfucking dick in my face.
If I wanted it in my face, or anywhere at all.
I would have put it there myself.
You can be assured.
Drunk.
Or sober.
Everybody:
Oops, did I do that?
Again.
Kvinnor som hatar män.
Häromdagen vågade någon prata med mig.
I immediately knew that was a good sign.
14 jan T – 5 days = almost 2 years.
And I felt it let go ye ster day.. för tredje gången gillt.
One. To go. To go. Wantoogo
2 År är lika med 17 532 hours
Universum saknas och det är en trollkarl för mycket.
Eventuellt en för lite, beror väl lite på hur en ser det och vem som tittar.
I always had my toolkit. Just had waaaay to many tools and used them all in the wrong way. Putsa bort lite rost, ketchup och pannkaka. Det är nog inte såå gott tillsammans men om du ger det till mig när jag är hungrig nog är det sak samma.
Det som framför allt måste gå är den osunda oviljan från att använda vertygen på rätt sätt. Självskadebeteende. Ut ur min låda !
I .. AM NOT A DISORDER:
You are !
a disorder to me.
DUMBASS
One last statement.
About scitzophrenia.
Be kind to yourselfs.
If I talk bad to me, my helpers will to.
To prove a point.
Make me see.
How I choose to interpret it is up to me.
I probably could have become Lara Bundy.
But instead, I did this.
Love yourself.
Nobody else is gonna do it right.
Except for your helpers.
But it has to start with you.
Or else.
They will become confused too.
DO NOT CONFUSE THE COSMOS: !
The Devil came to visit me.
He held me tightly in my dream.
He´s got my back apparently.
04:04 or 06:03
He tells me what I need to hear.
And shows me what I need to see.
My Devil is a big black bear.
And he keeps me inside of him.
He keeps me.
Inside of him.
When i was little I used to pretend that the one who loved me could see me going about my day.
Now it really does´nt feel like I´m pretending anymore.
Maybe I knew all along what was going to happend.
And all this time.
I was practicing.
Getting the F outta here.
Jag sålde inte riktigt min själ men vad som har kommit att ersätta dess vitala funktioner.
Mitt bank id.
Det gick åt helvete förstås.
Inte för dom. Men för mig.
Inte för att jag hade väntat mig någonting annat.
Var det värt det?
NEJ!
Men det var värt ett försök.
Men det är inte första gången jag är i helvetet.
Jag kan navigera där med eller utan bank id.
Utan skor om jag måste. Som jag för den delen faktiskt inte ens hade några när jag anlände på landbåten i Gamlestaden sommaren efter den värsta tiden i hela mitt liv efter fiaskot med fiaten som jag skulle bo i och vodoo incidenten med djävulskuken. Vilka händelser helt enkelt bara var droppen som fick bägaren att fucking explodera.
Och.. husbilen.
Den historian har inte mkt med Borås stad bil krossare plats att göra. Någonting med kommunen har det att göra men framför allt med sliskiga slemmuiga och framför allt onödiga varelser som kravlar runt på denna planet.Parasiter.
Den blev stulen.
Tillsammans med min andra bil.
Detta på ett vis som jag faktiskt inte ens kan finna ord för.
Spya!
Är det enda ordet jag kan komma på som beskriver hur det känns att ens tänka på vad som skedde med min värdighet, min själ, min sista gnutta hopp och värst av allt. Min kärlek. Där och då. För själva händelseförloppet finns inga ord. Inte än, kanske den möjligen kan ordas i en annan historia en annan gång.I en fjärran framtid. Inte nu,.
Jag vill inte prata om det.
Helt enkelt.
Kan inte.
Vägrar.
Det är dom inte ens värda.
Och jag som till och med hade lyckats spara världens vackraste mini kristall lampa som skulle passa utmärkt bortom de lila sammets drapperiet.
Morr*
Vidare.
Gandalf stack till mig en slant och jag traskade barfota bort till makaren på torget. Vet inte vad han heter men vi kan kalla honom Branko.
Tror du mina ögon han hade ett par alldeles perfekt passande svarta stövlar a´la pathfinder style till mig som ingen hade hämtat ut på länge. Fick dem för under hundralappen och minns jag inte helt fel hade jag till och med en liten slant över till någon typ av godis. Förhoppningsvis en öl eller dylikt men nu sviker mig mitt minne lite. Det händer ibland.
My deamons work for me now 24:8
Precis som Gandalf morrade på mig för nästan två år sedan medan han var frustrerad med min fantastiska förmåga att fastna på saker, fän och eller ting. I två år.
Om den här leken skall handla om att vara människa i en värld där det minst önskade beteendet som får/kan existera verkar vara just. Att vara mänsklig.
Då vill inte jag vara med.
Just because I don´t already know something.
Does not mean that I don´t understand it.
As is, just because you think that you do.
Already know, some thing.
Does not mean that you do.
Understand it.
Har ni tänkt fortsätta så kan den stora dagliga verksamheten som ni kallar samhälle bara äntligen dra och brinna som det helvete den är.
”Idag vet alla allt om sanningen, men ingen vet hur den ser ut”
.. Vad heter Greger?
När det finstilta är oläsligt och lyder psycho.
Sist men inte minst har vi karaktären som alla säkert med spänning har väntat på men jag har lämnat honom där han hör hemma. På slutet.
Greger. Det groteska trollet med alldeles för mycket pengar och tokigt mycket falskt självförtroende.
Han är den som låtsas vara din vän.
Berättar till och med historier om sin mamma för att du skall tro att du kan lita på honom men under ytan är det många “osynliga” hot och härskemetoder.
Hade precis blivit biten i fejset av en Bully och var trauma bonded till Hans med hunden. När man lever i ständigt fäkta eller fly tillstånd och inte vet skillnaden på himmel eller helvete kan den mest skadade varelse kännas mest som hem. Så hans närvaro som borde skrämt mig mest av allt.
Gav mig istället ett falskt lugn.
Där var jag fastfrusen.
Där kunde dom göra precis vad som helst med mig så länge det inte var alldeles för uppenbart. Vilket det egentligen var. Men jag var upptagen någon annanstans.
När Hans majestät hade blåst mig på dom fjuttiga tusen jag skulle få genom att beblanda in mig bland alla de andra som velat ha någonting som han satt på utan att betala i princip. Vilket inte hade skett emellan oss. Visst jag hade försökt göra någon dålig deal några gånger men fick en utskällning varje gång och tog mitt nej och gick tillbaka till vinden för att kolla på familu guy.
Jag hade det ändå fint där uppe på vinden. Hade hängt upp mina kläder vackert under snetaket och myst till det med vad jag hade, som oftastbrukar vara sjalar men kom på mig själv häromdage med att inte ens ha tagit tag i att orka ha min sjal fettish kvar. Dags att styra upp den här skutan. Förut, ett tag. För länge sen visserligen. Kom jagpå mig sjäv bostadslös på väg till eller från någonstans. Om det var Norge eller vartsom. Med två kassar, sådana storaplast prylar med mönster på. Fulla bara med sjalar. Men med skulle dom, de kan användas till allt möjligt. Där uppe, på vinden. Undkom jag smärtan med ganska mycket sömn och försökte att inte låta Rasmus på låtsasluffens obefogade vrede påverka mig för mycket just där och då. Behövde bibehålla någon slags styrka. Hade inte råd att gå sönder helt precis där och då det hade inte varit rättvist mot Gandalf som visserligen gav mig trygghet men mer än så var inte rätt att begära så jag var allt tvungen att hålla mig någorlunda sammansatt.
Till slut gick jag då till soc, det var då de tre månaderna med obefogade avslag började. Lägenheten på hisingen som jag blev utslängd ifrån mitt i semester tider på grund av att jag inte hade ett missbruk.
Jag sålde mitt bank id alltså.
Den historian kan vi lämna därhän, är inte så märkvärdig. Jag blev blåst förstås. Men i vanlig ordning ordnade jag det. Tillslut.
Hade mycket ångest och ville inte ha på telefonen, trodde att detta med hur de skulle få in sina spelpengar på mitt konto var över och att jag snart kunde stänga det kontot och byta id. Tydligen hade någonting gått snett och då ringde nån tjockis och försökte vara hotfull. Sa till honom att det inte behövs och så gick det ändå vidare men det är en sak att hota under ytan. En annan om jag förstår att du gör det. FUCK YOU! Det var ju inte jag som hade gjort någonting fel.
Visade sig sedan att dom hade satt in pengar på i princip alla mina konton och det var ett himla sjå att övertala banken om att allt var okej. Mitt i en helvetes ångest men det är i dessa situationer jag (en stund) fungerar som bäst.
Jag kände mig hela tiden övervaktad.
Hur mycket av detta som var verkligt och vilket som var “jag” som överdrev kan jag förstås inte svara på men jag är som sagt ganska van vid extrema tillstånd och brukar kunna urskilja mellan mina hjärnspöken som är ganska mycket mina lekkamrater vid denna tid. Något som inte dessa var. Alls.
En dag ringer Greger till mig. Det första jag hör är någon underlig sång. På turkiska eller nåt sånt, minns inte exakt och förstod inte mkt av nåt. Försökte att inte reagera bara * orka, så jag visslade lite tills han var klar och sa bara nåt i stil med att jag inte kan den sången. Så mumlar han någonting om att inte alla någonting som har mörkt hår eller whatever kommer ifrån Turkiet eller någonting och babblade nåt om Italien. Jaha. Okej. Dessa saker var helt plötsligt överallt. Det finns flera psykotiska inslag utöver de jag redan har nämnt men jag tror det kan räcka med exempel såhär. Människor betedde sig som om de visste mer om mig än jag och jag hade tillslut inget försvar kvar. Har inte velat ens skriva om detta men har ett tag inbillat mig att historian var färdig för jag ville verkligen inte ta i ämnet men det var såhär det hände och jag om någon borde veta och inte gömma mig från det faktum att det finns farliga människor därute. Psykopater. Som serverar psykos på andra människor väldigt medvetet. HORUNGAR på ren svenska.
Jag var redan ostabil och försökte bara alls ens kunna stå upp och inte helt tappa allt. Vilket jag ju ändå gjorde. Det är denna boken.
Ordet psykos är missvisande men hör till formatet på varför denna extrema bekännelse existerar.
Vissa vill kalla det uppvaknande.
Där vill jag direkt påstå att jag aldrig har haft lyxen att vara omedveten om allt i min omgivning. Även om jag sovit en del fysiskt. För att kunna fortsätta gå sen.
Men jag har varit djupt omedveten om riktigt hur självdestruktiv jag var. Och någonstans på vägen hade jag även helt plötsligt glömt allt om min verkliga styrka. Tills jag fick se i verkligheten hur farlig jag hade blivit för mig själv. Detta med att säga till en sådan person att dina tankar skapar din verklighet och att tänka positivt är bara två ytterligare giftiga ingredienser till en redan explosiv bomb. Människor. Vänligen tänk på vara ni säger till varandra. Tänk på att när du talar till mig och tror du pratar om vad du ser hos mig. Så är det egentligen utifrån dig själv du talar. Du ser mig så som du är, inte så som jag är.
Så där ligger mitt uppvaknande.
Jag blev “sedd” som missbrukare så länge, även om jag var medveten om detta och kämpade hårt mot det. Så hade det helt plötslig ändå infiltrerat hela mitt väsen. Bara akten att kämpa mot det gjorde det till min verklighet.
God morgon.
Klockan är 23.30 på Måndag morgon och jag är nyvaken.
Q; En kvinna blir våldtagen av en svart man.
Hon får till slut en psykos och skriker negerjävel omkring sig.
Vem stödjer du?
Kvinnan som blev våldtagen eller kuken som gjorde det?
A; The woman was shunned
Ps. FUCK YOU ALL EQUALLY
”Skogsandarna viskar”
– Ni kan kalla oss er.
Appropå ågren
Det känns som om jag borde förtydliga att min tillvaro förstås inte går ut på allt som har med olika mördare att göra. Även om det ibland känns så och vad som kunde varit en läkeprocess a la den där filmen eat pray love har istället varit att förlänga ett lidande med att avlägga veckovisa rapporter om alla mina olika sorger och på så vis på ett sätt få börja om igen med att släppa taget om det hela som jag jobbar med, alltid. Det är liksom mitt jobb kan man säga. Måste läka mig själv först. Innan jag kan göra någonting för någon annan.
Och det är inte så att jag kan gå på ett möte och så är det mötet bara så enkelt som ett litet möte som jag inte behöver egentligen överanstränga mig för i den grad jag gör. Men det räcker att jag kommer innanför dörren och ibland innan vem jag nu möter ens har hunnit säga någonting alls har jag redan spytt en timme av frustration angående inte bara min nuvarande situation utan allt som har lett till den och alla orättvisor min själ tampas med rivs upp igen. Jag kan inte bestämma vad jag skall säga och eller hur även om jag försöker. I det sista har det dock gått lite bättre för jag på riktigt allvar bara orkar inte mer. Jag tänker ta tillbaka mitt liv nu och njuta av det om det så är det sista jag gör. Det är mitt liv.
Älska mig själv först annars blir det där som kallas kärlek bara samma förvirrade cirkus av smärta en gång till. Och det går jag så fan heller med på.
Min själviskhet är fortfarande lite förvirrad och gör sig själv till självupptagenhet istället. Igår gick jag förbi en snubbe som verkligen behövde en öl. Han frågade min om tio spänn, som jag hade, långt bak i ryggsäcken löst någonstans emellan att jag skulle vara tvungen att stanna till, ställa ner min lidl påse som jag omsorgsfullt stått i kö alldeles för länge för att nästan kunna fylla. Jag hade inte bråttom egentligen och kunde ha stannat. Men jag gick vidare, försökte på ett trevligt vis säga att jag inte hade några slantar?
Inte för att jag var så rik men några slantar hade jag och innan jag gick sönder hade jag inte tvekat två sekunder om att dela med mig av vad jag hade.
Hade jag varit mig själv nu hade jag stannat och han hade fått de 20 kronorna jag hade så han kunde köpt sig två öl.
Håller mig för mig själv lite till.
Tills jag är mig själv igen.
För detta går jag inte med på.
Den här så kallade medicinen gör någonting, elvanse.
OM det är placebo effekten bara kanske som puttat mig lite fram får vi se, om och eller när det avtar men jag har faktiskt varit ute på cirka tre timmar långa promenader och raskat runt i skogen. Med lite mindre motstånd än vanligt. Vilket också kan ha lite att göra med att jag har hittat en väg där jag nästan kan gå rakt ut i skogen ifrån min dörr, och på så vis slipper gå för länge i människovärlden. Den gör så ont hela tiden och råkar mig i förvirring alldeles för lätt. Vidare kan det också ha med en hel rad andra saker säkert att göra som jag inte egentligen behöver lista ut och en annan som är väldigt viktigt för mig. Så viktig att jag inte vågar sätta på min telefon, hur det nu går ihop.
Jag håller mig i skogen och jobbar på balansen.
För den som väntar på mig, var inte orolig.
Jag kommer sen.
Nu har jag inga bildbevis på hur jag trots allt detta klarar att göra vardagen om det kan kallas så, vacker. Inte ifrån live de senaste dagarna men jag bjuder på någonting ändå och har i allafall bevisat någonting med denna ropport.
Att man kan faktiskt ha årgren över allt hela tiden.
Jag hittade en gren förut i skogen, en slags vandringspinne som jag egenligen inte alls behövde, men jag tog den några meter med mig. Tills jag insåg att jag hade gjort fel och lutade den tillbaka mot ett träd där för bättre behövande.
Å min godhet.
Och nästa gång du lill ponken på 7/11 ställer dig alldeles up in my fucking face för nära och tycker det är spännande att vara hotfull och på det även hånle.
A. Du är korkad i allafall.
Dummare än dummast.
Jag tycker synd om din mamma.
¨This is my dance space
This is yours.
/baby in the corner.
Q – What is psychosis.
A + COVID
= You all have it.
Mind your thoughts, they can make you sick.
Sjunger genom ett högtalarsystem över hela stan och sätter upp lappar. Tubig rös. : Vänligen håll avstånd, stanna hemma, undvik varandra. Vi uppskattar din exixtens. Om du håller käft och tänker på dom andra
skall detta kanske gå bra.
Trallallallalaaa
Glöm den Glen.
/ ut
Den psykosen håller jag mig undan.
Uhhg, jag vet inte vad detta påminner dig om men jag får förskräckliga vibbar ifrån ett av mina förra liv.
I något utav dem var jag en förfärlig jävel, det har jag betalt för med detta liv. Kanske har missuppfattats mycket pga min uppväxt till att dela ut hård kärlek men det andra sättet är inte ett alternativ.
Jag kanske inte sa nåt men jag tänkte det högt och tydligt.
Everybody is psychic.
Everybody reads energy and matches is.
Jag har försökt kringå missförstånden hela mitt liv.
Lärt mig pratauppochnerpå
Lärt mig alla ord.
Det enda som hände var att jag förstod att människor inte verkar vilja förstå.
Missförstå är lättare.
Att dömma.
Är enklare än att tänka och se sig själv i spegeln.
Var kommer dessa tankar ifrån och vad får dom mig att känna. Inte vad jag tror att jag känner utan vad det verkligen är.
Rädsla är sorg som gömmer sig för smärta.
Everything is an inside job and everybody needs to quit their made up day jobs and start working the nightshift by the moon.
Collect your souls back were all doomed without it.
/ mama, I just killed a man.
Indeed, you did.
Det var längesen. (Som för mig är ett mkt relativt begrepp)
Längesen jag bara skrev nånting.
Vad som helst.
Bara för att.
Utan att tänka på vart det skall till eller vad jag skall eller inte skall tänka på för att rätt sak skall komma fram.
Nu när jag skriver det förstår jag klart direkt ologiken i det beteendet.
Så klart ingenting mer får plats om det redan är fulltsatt.
Förstås.
Har absolut ingen aning om helt hur allt detta kaos uppfattas men det roliga som samtidigt ibland än någonting som kanske lätt kan oroa. Som mycket annat jag gör eller inte gör.
Är att jag äldkar mitt underliga vis.
Och mitt liv.
Hur knasigt det än blir.
Det kanske inte alltid ser ut så men om du har sett mig sån då har du sett mig obekväm
På flykt.
Det händer bara när jag är i “eran” värld.
Aldrig om jag får vara i min.
I fred. Tillsammans gärna. Men i fred.
I min värld är jag alltid trygg nog att vara fri men det räcker att jag tänker på att gå utanför dörren nu så bubblar obekvämligheten fram. SÅ mkt kaos , så mycket trams. Kroppen tjuter, allting blinkar.
Min första inledande instinkt när jag ser en människa är att springa iväg.
Nu för tiden mer men egentligen sedan alltid.
Det är så många underliga regler/åsikter, krav och konstiga krångligheter som jag rakt av faktiskt inte ens vill förstå och inte vill utsätta mig för mer än nödvändigt att jag knappt kan tänka mig sätta på min telefon ens och den verkar vara enig med mitt tillstånd och fungerar ändå bara en kort stund innan batteriet laddar ur.
Precis som jag.
Om jag inte springer iväg från dig.
Kan du skatta dig lycklig.
Och mig.
I allafall den stunden.
Det är någonting otroligt lite jag fortfarande inte ens förstår hur allt detta gick till.
Men det är skitsamma också.
Det som skrämmer skiten ur mig är att trots all min motståndskraft mot annat än min egen ofta mest mest humoristiska bullshit som aldrig innefattat någon annan än mig själv hela livet ,inte räckte.
Det gjorde mit livrädd att jag helt plötsligt var påverkad av någonting som jag inte själv hade valt att släppa till. Och sen när jag var rädd. Så var skadan skedd.
Jag blöder när jag babblar.
Så jag skriver om det.
Så jag fattar.
Kids.
DON´T GROW UP.
IT´S A FUCKING TRAP
“A wizard is never late, he always arrives exactly when he means to”
(Gandalf)
Maj 2019
Idag var jag hos Orm. Hur skadade vi bägge två än var så försökte vi älska varandra. Lite väl hårt. När vi hade varit bäst som mer distanta vänner med fördelar och lust till någonting annat än att jävlas med varandra på ren trots. Tills vi tillslut inte fick till att göra någonting annat än just det, och kommunicerade; en för högt, en för långt, runt i krokiga ringar runt varandra. På djupa vatten, vind för jävligt höga vågor vägrade vi att inse hur illa vi gjorde varandra.
Tills en av oss gjorde det smarta valet och utan omöjlig o-kommunikation slängde prylarna som fanns kvar emellan oss i en hög under en presenning ovanpå en mindre pöl, och kallade det hela för över. Det var han.
Och det var troligen det enda sätt att avsluta vår vansinniga krigsföring till relation som vi förförde våra sadistiska sidor med. Under allt mörker som vi lyckades framkalla fanns en äkta vänskap och ett ganska komiskt band från en konstig Kokko fågel till annan. Vi borde hållit det där men nu är det som det är.
De säger det är lätt att vara efterklok men det är inte alls alltid så lätt. Det krävs allt lite ansträngning även för den aktiviteten. Klokhet kommer inte flygandes gratis. Det bryter sin in så det brakar och gör ont plus att man får betala för det. Ett pris. Och medan vi ändå är på ämnet. Den som säger att ingen nivå av ångest kommer att förändra utfallet av en situation. Har uppenbarligen ahahaaaaldrig lidit av ångest. Tänker faktiskt inte ens bemöda mig med att förklara självfallet i denna kedjereaktion som kan eller inte kan ha skett.
Nu är det hela i nästa epok, eftersom livet går vidare med eller utan mitt tillstånd.
Var borta där i Torslandet idag för att rensa lufta luften emellan oss ifrån föroreningarna som vi ställde till med. Jag litar inte speciellt mycket på varken honom eller mig själv med honom. Han är en lurifax helt enkelt.
Många av problemen mellan oss har att göra med sakernas tillstånd som de var just då men hur som haver så gjorde sakernas tillstånd honom till ett monster, och så är det med den saken. Frågade honom själv om detta skulle han le och säga att han står för sitt monster. Därför hyser vi fortfarande respekt för varandra. Men om du är monster mot mig, jag monster tillbaka. Mitt kakmonster har mycket tålamod och kan acceptera att kakorna är slut. Hon kan dumpstra alla ingredienser mitt i natten, staden över och göra hela degen själv. Men om någon gömmer mina kakor och undanhåller information om var de befinner sig och varför de är gömda. (Den anledningen bör vara en god en)
Då blir monster lila. På den vägen är det.
Vad som gör detta intressant är att precis när jag hade knackat på dörren så rundar han hörnet ifrån bakom sitt hus. På en klockren cykel a la Greta. Iförd kostym och slips, som en annan maffiaman.Med ett väldigt mystiskt leende på läpparna. Han påstod att han var förvånad att se mig men med den synen på näthinnan och (finger upp i luften) inte att glömma hans snikiga vis. (Han namn är Orm av en anledning) Vet jag inte riktigt vad jag skall tro.
Gick jag i en fälla? En fälla som jag gillade, eller var det jag som var fällan och jag fick som jag ville?
Intar positionen som han filosofen som är en staty gör men med lite mer bekymmersrynka. Det fanns inte botox på min tid och jag sitter mitt i solen och skriver.
Jag frågade, han nekade. Blånekade, förstås.
Kommer därifrån med en ny cykel och ett par Blåtand lurar.
Han betalade lite av sin skuld. Den del som kan betalas i varor om det finns en sådan del, egentligen inte.
Men han är fortfarande skyldig mig en gitarr.
Cyklar från Torslanda hela vägen hem till Hisingsgatan. Gött är det! Den här cykeln tänker jag låsa trippel dubbel fast i fyra stolpar samtidigt vart än jag måste lämna den ur uppsikt ens i en sekund.
Han har som vanligt mördat en kattunge eller två nyss, inga konstigheter. Det fanns en Betty kvar och nu när han äntligen har blivit vräkt och blir avhyst om någon vecka behöver Betty Blues som älskar att gosa precis som jag alltid gör, ett nytt hem. Hon får komma till mig. Hon behöver ett hem, jag behöver en vän.
När Oskar (mitt bo stöd) kommer, inte för att jag behöver så mycket stöd i själva sysslan att bo. Men jag behöver någon som bryr sig, även om jag måste låtsas till största del om i vilken grad han faktiskt bryr sig, utan att glömma bort hur liten roll det spelar. För när det kommer till kritan kan han inte göra så mycket med någonting ändå. I den här historian om den statliga förstörelse tjänsten måste jag säga han är den enda jag mött som faktiskt gjort sitt jobb väl. Tack Oskar! När du kommer får jag helt enkelt tejpa för käften på henne så hon inte avslöjar oss med sitt söta jamande.
Hon verkade gilla att sjunga hon också nämligen.
Eller så får jag stå vår grund och åberopa att om jag inte snart får lite kärlek och någonting att ge min kärlek till så vissnar min själ och när själen vissnar dör man, ja det gör man.
Även om jag känt mig som 179 år sedan jag var 19 så är jag faktiskt i människa år bara 36 eller 37 snurr än. Det är visserligen minst sagt snurriga snurr och i min värld går åren baklänges. Så det är nu resten av mitt liv börjar och denna väninna som försöker komma ut ur dimman behöver faktiskt liksom alla andra homosapsara. Lite gemenskap, även om det är bara en liten katta. Det är bra nog för mig.
Det är till och med det helstare valet framför att vela runt med de där människorna som bara gör mig osäker även om det inte finns någon direkt anledning. Den kommer som ett slag i magen indirekt efter en stund när jag rundar hörnet ifrån kollisionen. Som ett brev på posten, med postnord, till fel adress med fel innehåll och i helt fel timing. Ingenting stämmer ändå kommer det ett brev adresserat till mig med en avgift jag får betala för en oönskad interaktion ala. psyko the rapist reversed style. Där det är jag som är ofrivillig ist och får betala därefter på ett eller annat sätt. Jag ser det i alla fall nu så jag kan göra något åt det.
De där lurarna var bra att ha för mitt projekt sjung fröken sjung. De slår iallafall ljudet i mina sladdriga gamla lurar och de är trådlösa eller tråd bara, om du vill. Det visar sig också att de är magiska för just nu ligger de bredvid mig och utan att vara anslutna till varken telefon eller någonting annat. Även om de hade varit det så finns det inget wifi här som är anslutet till någonting i runtomvärldens vågor. Ändå sitter jag och ser på dem medan jag lyssnar på någon kvinnovarelse som tjafsar med någon annan tjöt röv om någonting som pågår här och där. Och så tycker dem och tänker för fulla muggar i käften på varandra om olika valmöjligheter och annat trams som jag aldrig bett om att behöva lyssna på eller finner speciellt givande. Ny heter, som om det skulle vara något nytt att världen är fockad. Brexit, break it, take it, ductape it, fake it, fuck it, re: make it.
Jag har i alla fall (hade) magiska lurar som kan sända saker utan att signalen ens finns tillgänglig här, där inne, i dem. Eller så är det någonting jag missar, det är det ofta. Oftare och oftare känns det som men det är just den känslan jag med denna bok bekämpar.Men vad jag fortfarande tror att jag vet behöver man ha wifi för att få wifi att nå wifi och det är inte en lyx jag har just precis nu. Så det är väl tur en äger magi då. Eller hur, eller hur. (Hon pratar med sig själv)
De påstår att det finns ett starkt engagemang, starkare än förr, för att man skall gå rösta.
Jag försökte det engagemanget en gång för en miljon år sen, jag blev full istället och glömde bort skiten. Det hände sen de följande 20 åren för jag tror inte en sekund på att det gör minsta uns av skillnad på någonting som helst vad någon röstar på. De som vill och kan, gör vad de vill med oss ändå. Och i sista slutändan undrar jag också vem det är som räknar rösterna. Litar vi på henom? Det finns helt enkelt för många hål i deras fingerade dock teater som alltid liknat detsamma skådespel som jag som liten och inplanterad ifrån Tyskland såg i Fem deprimerande myror är fler är fyra grådaskiga gamla elefanter. Liksom i rapport ifrån beigebruna rummet med trötta tanter och gubbar som gaggar gammal goja in i minsta beståndsdel om skit som inte gör skillnad för någonting annat än den generella depressionen som råder. Då gick jag hellre tillbaka till att titta på dubbade filmer på svengelsk tysk tv och kunde hela tiden vara lätt road över allt som låter hur som helst men inte är som det ser ut istället för att det ser ut att låta precis lika otroligt som det är oroligt, hur lite de faktiskt får sagt om någonting som är väsentligt, vettigt eller viktigt för verkligheten. I realiteten är reality tv mer lärorikt i slutändan och underhållningen på tip toppen av topless bottennappad rappakalja. Så här, uppfattar jag deras kacklande som just nu pågår i mina o kopplade lurar, som lurar, lurar som lurar.
Drottningen talar här nu ..
Hon snackar i alla fall strunt på riktigt, inget stint strunt, då ser man i alla fall vad man skall akta sig för. Helt riktigt, lite sans och balans får det allt vara, sans och balans. Annars kan det kvitta.
God morgon världen! Klockan är i Vietnam och svensk människohandel når höga förhoppningar.
Det snöar nu för tiden samtidigt som vårsolen gassar och vi har 7 åringar som skjuter varandra för mamma råka byta ut deras glassar. Kattastrof på taket. Betty sjunger blues.
Stadsplaneringen går ut på avfallshantering och blinkande dioder som liknar polisens stoppsignal klara färdiga gå spring hoppa. Istället för att bygga bebyggelse för att öka beboligheten för invånarna som faktiskt finns däri krokarna. Inte bara de tilltänkta framtids innehavare av löjligt stora kåkar, för alldeles för många slantar men ändå gjorda av precis samma material som någon annans lillare kåk skulle kunnat var. Bara att de är så stora så det går inte att isolera ordentligt. Det är mer drag där, helt enkelt. Va, var, när?
Och varför i hela friden har de tagit bort den enda lilla byssja som gjorde mig lite glad på vägen hem till Hisingen med bussen? Den med lite färg och motiv som ett lokomotiv på i frihamnen. Bara för att byta ut den med en likadan, annan byssja i en förfärlig terrorkotta röd trött missfärg utan fantasi, och så helt berövat svängen på sin charm? Det är tur den rundar till eller ifrån Porto Libre där det svajar stolta färgglada fanor i flertal och folk kan plaska och sladda rund som dom vill på öppen betong intill pirat badet. Till sina egna toner i sin egen takt.
Buss på bussen nu får det bli lite mer färg i den här staden så en får njuta lite oftare till något fint budskap ifrån en lidande konstnär och målade drömmerier om andra dimensioner som finns inne i dimman. Så en har en chans att fantisera fram ett rikt och fullt liv. Och då pratar jag inte om era gröna änglar.
Intill vägen, bakom redet – det finns så många övergivna hus varför flyttar vi inte bara in? Ska de stå där tomma och håna oss stackars stackare behövande av allt som faktiskt finns så det räcker och blir över till alla, om man inte måste bita av mer än man kan tugga vill säga.
Någon sa till mig häromdagen att det här med att ha cash har någonting med självförtroendet att göra, jag tror till och med att han sa det hade allt. ALLT med det att göra.
I beg. To differ. Det har egentligen inte ett blankt ruttet skit med saken att göra. Men det kanske bara är verklighet i den där perfekta världen som jag naivt vill tro existerar. Samtidigt som alla bevis vill tyda på att det är en övertygelse jag skulle må bäst av att överge. Försöker ibland mjuka upp min uppfattning om papperslapparna ni kallar pengar. Så att saker skall flyta lite smidigare? Så att jag kan flyta lättare med? Men det känns inte lättare även om det verkar så mår jag inte jag bättre av att flyta med i fel ström, åt fel håll, på fel flotte. När jag i själva verket uppskattar motion och inte vill ha en motor på min cykel, utan hellre trampar på utav bara attan om jag vill komma upp och fram fortare. Nu har jag till och med en vettig sadel som inte skadar fiffi vid bara synen av den och om jag ramlar får jag inte stången i ballen, om jag inte har riktig otur och stången snear helt ur beräkningarna.
Vilket klart kan ske men det är sånt man får räkna med. Det är risken jag tar för att få föra mig dit jag vill, när jag vill, om jag vill och som jag vill. Och om jag vill komma fram i snigelfart så växlar jag till det lättaste och trampar på som en idiot ser dum ut extra länge och kommer ingenstans ungefär precis så som det mesta andra ser ut för mig.
Jag gärna se dum ut jag för någon annan, jag bjuder på det. Bara jag får göra det på mina egna villkor. Alltså om jag vill och som jag vill. Utan att behöva först fråga innehållsförteckningen eller panelen om vilket eller vad det är lag eller lov om. I mitt liv är det jag som är innehållsförtecknare och panelen har jag givit tjänstefrihet. De tittar in titt som tätt om jag behöver assistans, men det är inget jag kan lita på eller förvänta mig.
Ungefär som man inte kan lita på eller förvänta sig någonting av någon annan än sig själv.
Så det är jag som är storbonde nu och jag trampade barfota i kattbajs förut kom jag på här nu. Kanske om jag tar en liten dusch på min fot får jag klarare tankar, så att denna försenade framkomst av min färdtjänst blir färdig att framställas i en samlad självförstörande zip fil för att så aldrig mer behöva upprepa sig eller höras på något annat sätt ur min mun möjligtvis via inspelning av ljudboken. Som kan eller inte kan eventuellt visa sig vara av intresse för någon någonstans att ta del av. Så kanske denne slipper göra samma rundresa i träskgränslandet lika länge som jag har snurrat runt i samma spiral av sörja där nerigenom.
Det enda jag behövde var någon som hörde mina rop nu ropar jag för sista gången och mina sista ord om varning på detta spel för galleriet. Gör vad jag kan för att rädda mig själv ifrån allt som jag inte ens visste hade påverkat mig så starkt. Allt som är ”fel” med mig är vad som är fel i samhället.
/ Thalie Pan, tolk
– Ett fyrfaldigt; Fuck falska fittor och systematiska föreningar!
Denna berättelse finns i många utformningar, det här är min.
Jag må vara, verka lite galen för ett otränat öga men jag vet skillnad på mitt galen och någon annans. Har allt varit med en stund nu och tydligen har jag överlevt genom nog med galenskap för att ha lärt mig den skillnaden med besked. Och när den mycket tröga vrid knobben på ugnen inte bara vid ett tillfälle helt ”av sig själv” vrids till på. För att på kalla min uppmärksamhet om att jag aldrig är helt ensam. Det är inte galenskap, det är en mormors kärlek.
Nu (om en kunde himla med ögonen mer än mer så gjorde jag det nu)
Är jag helt ”nykter” och vet att jag kan hantera allt om jag bara håller mitt sinne stilla ifrån vrede och intrång och tillämpar mitt stora skepp kommer lastat med tålamod prioriterat till mig själv först innan jag delar ut det hej vilt till alla andra. Ser till att min kopp är full innan jag söker jobba som servitris. Jag har förresten provat det, inte min grej. Spelar ingen roll hur jag går eller hur lite vätska det är i koppen det skvätter överallt ändå. Min bana är tillräckligt hal utan kaffefläckar överallt, och om man skall slänga banan skal så förruttnar dem ja – om man slänger dem i naturen, inte mitt på asfalten skräpskalle.
Jag är försiktigt lycklig över att stolt kunna meddela mig själv att jag är på god väg ut ur tunneln på den pundiga cirkus psykos. Sista attraktion; Skräck tunneln, där du hittar dig själv när den vita kaninen har fått alldeles för många baby Bunnys och nu är det bara små vita kaniner överallt.
Vilket håll kapten?
Va?
Det finns bara ett sätt.
Då skall vi se om vi kan lära oss det.
Det krävs en förra årets elev för att överleva i dagens samhälle.